Ni Kan Kalla Mig Kriss

Jag låg i min säng och hörde när posten ramlade ner i brevlådan •

Jag vågade nästan inte resa mig för att gå ut och titta, skulle det vara ett brev från honom, skulle jag klara av att läsa det utan att drunkna i tårar? Jag gick fram till högen av post som låg på hallgolvet och ser att det ligger ett brev från honom där. Mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet på mig så jag sprättade upp kuvertet och började läsa. Efter andra raden bröt jag ihop, vet inte vad jag ska göra med alla undantryckta känslor. Jag mådde ju så bra innan och nu kändes det som att allt bara rasade otroligt snabbt. Jag höll mina händer för mitt ansikte och brast ut i gråt. Satt säkert där i min ensamhet och grät i över en timma. Känner mig helt slut i kroppen nu. Tror jag behövde det, tårar renar ju själen men någon själ vet jag inte om jag har kvar längre. Han vet att han har svikit mig, att han har gjort bort sig och lämnat allt han älskar bakom sig för en sådanhär sak. Ilska bubblar upp inom mig och jag vet inte vad jag tar mig till. Han säger att han ska göra allt för att ändra på sig men det känns i hjärtat som att det är försent, skadan är redan gjord och jag är otroligt sargad på insidan. Jag är ut och in. Hjälp.

KRISS