15:57:27
Utan dig så är jag inget
Jag har precis varit och postat mitt andra brev till min älskling ♥
Han har fulla restriktioner så vi får väl se hur lång tid det tar innan han får mina brev. Hatar verkligen det här, maktlösheten och ovissheten. Vad det är som egentligen har hänt och om jag kommer få se honom igen. Min största fasa är att han ska åka in på en riktigt lång volta. Hur ska jag orka gå vidare då, eller ska jag sitta här och vänta på honom igen med vetskapen om att det antagligen aldrig kommer bli någon förändring. Jag mår fysiskt dåligt över detta, mitt hjärta gör ont och jag kallsvettas, mina händer darrar och jag har tappat aptiten. Det här tar så mycket på mig så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Men den här gången är jag starkare än sist. Domen har ju inte kommit ännu, det blir väl först då jag rasar på riktigt antar jag om jag känner mig själv rätt. Det känns bara så orättvist, jag blir utsatt när han inte är här. Konstiga samtal, folk som dyker upp hur somhelst. Sen har jag haft en gnagande känsla inom mig under ett par dagar nu. Det känns som att jag själv kommer åka in snart. Jag har ju inte gjort något fel, men polisbilar, civilare och annat dyker upp vart jag än är och nej jag inbillar mig inte. Jag var iväg och handlade med min tjejkompis igår och hon sa precis samma sak, så vi får väl se vart detta kommer sluta. Vill bara ha hem mitt hjärta nu så allt kan bli som vanligt igen. Saknar honom .
KRISS
