23:18:40
Verkligheten är inget roligt
Det första jag lyckades göra när jag kom hem var att slå sönder 2 ljusstakar •
Hade fått dom i födelsedagspresent av min mamma för ca 2 år sedan. Självklart ska man vara så klantig. Lägenheten ser redan ut som om kriget dragit fram här och jag sjönk bara ihop i soffan med ansiktet i händerna. Detta var första gången jag tillät mig själv att brista ut i gråt och verkligen känna efter vad det är som har hänt. Det är så tyst här hemma och jag saknar verkligen närheten, hans sätt att fylla ett rum med hans röst och få mig att brista ut i skratt när jag är nere. Men nu är det bara jag, tystnaden och kylan kvar. Hittade ett vykort på mitt hallgolv idag. JailMail. Hans vykort hade äntligen kommit fram och det kändes så overkligt att läsa istället för att höra hans ord. Varför blev han tvungen att åka in så snart igen .. Kunde jag inte fått behålla honom ett litet tag till? Tycker det känns som att hela världen är imot våran kärlek, att det verkligen inte ska vara han och jag. Mina vänner säger att jag måste lära mig leva, men hur lätt är det när jag lever genom honom och man blir pausad till och från. Livet står verkligen stilla stunderna när han är borta, ovissheten är så otroligt utmattande .. Vill ha hem dig nu min älskling, orkar inte vara ensam mot resten av världen en gång till .. ♥
