Ni Kan Kalla Mig Kriss

Det känns som en tung börda har lyfts från mina axlar •

Jag vet inte om det är vädret som gör att allt känns lättare än vad det är, men inte släppt en tår på väldigt länge och jag känner inget behov av att göra det heller. Det känns som om mitt liv har spolats tillbaka och jag är tillbaka på ruta ett igen och där kommer jag börja om på nytt. Solen leker mot min hud, håret lättar i vinden och jag har ett leende på läpparna, inte det vanliga bittra, sammanbitna som alltid brukar infinna sig. Det är inte längre jobbigt att ta sig upp ur sängen på morgonen, inte heller jobbigt att vara ensam. För jag vet att jag inte är ensam och allt som händer, gott som ont alltid har en mening även om det är ruskigt svårt att förstå meningen med vissa saker ... Men efter regn kommer alltid solsken kan jag lova och jag känner mig som solen självt idag. Jag går runt och nynnar på mina favorit låtar och dansar i smyg. Börjat promenera i skymningen och brukar gå upp till en liten bergsklippa en bit från där jag bor och bara sitta. Det är så vackert att se hela staden glittra och jag känner att jag klarar mer och är så mycket starkare och bättre än jag tror. Jag tänker inte skrapa knän för något. Har man legat men ändå lyckats resa sig så många gånger så klarar jag det här också.

Nu är det min tur att tänka på mig ♥

KRISS