Ni Kan Kalla Mig Kriss

Ångestattacker kan visa sig på många olika sätt, det blir även konsekvenser och en av dessa var att jag blev tvungen att hoppa av skolan. Jag klarade helt enkelt inte att vara bland människor längre. Jag minns vid ett tillfälle när jag skulle åka buss hem, det var inte långt efter knivhotet. När jag skulle stiga av vid min hållplats började det sticka i hela kroppen, det blev suddigt framför ögonen och jag kunde inte andas. Efter det blev allt svart. När jag vaknade stod det några personer över mig och frågade hur det var, skulle de ringa ambulans? De hade fått lyfta mig ur bussen men jag sa att det inte var någon fara så jag reste mig upp och borstade av mig. Att svimma var något jag aldrig tidigare gjort. Nu blev det tätare och tätare, vilket tillslut fick mig att hålla mig hemma, inlåst och avskärmad från omvärlden. Vid något tillfälle skulle jag gå ner till torget och handla men svimmade där också. Det gick bara inte att vara bland folk. Väl hemma, skyddad och trygg under mitt täcke låg jag i nästan 3 dagar. Jag bara sov, ville inte göra någonting. Mina kontaktpersoner från ungdomsboendet kom upp men utan någon respons. De tog med mig till en psykolog, men där satt jag uppkrupen i fotöljen och hörde inte ens vad hon sa. De säger att efter regn kommer solsken, i mitt fall var det åska och dunder. Jag hade vänt och blivit arg istället. Jag minns när jag och min mor hade bråkat och som alltid när vi bråkar skulle hon ta tillbaka saker som hon gett mig. Hon kom upp till min lägenhet för att hämta hem kastruller, ett dusch draperi och en soptunna. Förstå vad löjligt det var och hur arg man faktiskt blev. När det ringde på dörren var det mina kontaktpersoner, de försökte lugna ner mig men när min mor kom upp för trapporna tog jag allt jag någonsin fått av henne och slängde det nedför trapporna. Efter det blev allt svart. Jag fick en blackout. Min vrede bubblade och jag skrek och vi började nästan slåss. Tyckte hon var så sjukt orättvis, har man en gång gett någon någonting så går man väl inte och tar tillbaka det bara för att man blir osams ? Min mor och hennes väninna sprang ner för trapporna och mina kontaktpersoner lämnade mig till min ensamhet. Bägaren rann över och allt blev svart igen, jag vaknade liggandes i sängen med blodiga sängkläder. Jag hade slagit sönder hela mitt hem. Det var glas splitter överallt, blod i hela badrummet, jag hade skurit upp mina handleder och kröp runt på golvet och skrek i ren ångest. Polisen kom, jag var apatisk. De åkte upp för att hämta min mor som skulle med till psyk. Jag satt apatisk i ca 4 timmar. Stirrade ut i ingenting och fick mina sår omlagda. Dagen efter vaknade jag upp i min mors säng med bandagerade armar. Jag hade inte en aning om vad som hänt. Jag blev rädd för mig själv.