20:49:41
Förvirrad
Jag kan klistra ett leende på mina läppar och säga att jag mår bra och aldrig haft det bättre .
Jag kan säga till mina vänner att jag är glad att du äntligen är hemma och att jag aldrig vill vara utan dig igen.
Att jag äntligen är levande igen och att jag känner mig fri att leva ...
Jag kan försöka ljuga, låtsas och sätta upp en fasad om att du är den rätta och att jag inte kan leva utan dig.
Vem försöker jag lura när jag säger att jag är en stark kvinna som klarar det här ?
Vad håller jag på med ? Alla ser ju ändå rakt igenom mig.
När du var borta var jag ute och festade mycket för att slippa tänka.
När du var borta var mörkret i hjärtat och tomrummet stort, men jag blev van att klara mig själv och nu när du är hemma känns det så ovant att ha dig. Jag känner mig grymt förvirrad vissa dagar.
Jag valde ju själv att stanna kvar och vänta på dig men livet blev inte alls som jag trodde när du kom hem ..
Du har saker att göra, du har platser att vara på och jag blir alltid lämnad bakom ..
Jag har vant mig nu och blir nästan arg när du väl är hemma för jag vill vara ensam ...
Mina tankar är väldigt snurriga idag, ni får ursäkta det osammanhängande inlägget.
