Ni Kan Kalla Mig Kriss

Jag tror inte att han förstår alla de uppoffringar jag gjort för honom.
Hade han agerat annorlunda kanske jag inte skulle föreställa mig ett annat liv.
Ibland känns det som jag slösat halva mitt liv på att förklara mig för dig.
Jag skulle lagt mig ner och dött för dig men du tvekade.
Hela tiden ifrågasätter du min kärlek och måste ha bevis.
Du tar mig för given så mina tårar för dig är slut och jag känner ingen smärta.
Jag står inte ut med det du gör med mitt hjärta.
Jag kräver att få min respekt tillbaka om du vill ha din, men bara på dina villkor.
Jag tänker ta kontroll över vårat förhållande, jag tänker styra från och med nu.
Med detta menar jag att du inte längre kommer kunna kontrollera mig.
Så det är bäst att du lyssnar för det är du skyldig mig.
Jag gav upp mitt liv och hängav mig för dig och väntade troget och detta är tacken.
Jag har gjort mitt bästa för att försöka vara så perfekt som möjligt, men aldrig bra nog.
Men jag vet att om jag lämnar detta nu så har jag ingenting kvar.
Ibland behandlar du mig som en dörrmatta, bara förväntas ligga där och hålla bort skiten.
Du har försummat mig ända sedan du kom hem och det står mig i halsen.

När mina vänner undrar varför jag inte lämnar dig svarar jag alltid på samma sätt.
Jag är beroende av smärtan, draman och stressen för jag dras till sådant.
Jag börjar tro att det är hopplöst för mig, jag har en välsignelse och en förbannelse över mig.

Jag älskar dig in i märgen, fy fan vad det gör ont ibland.