Ni Kan Kalla Mig Kriss

• Du kan aldrig fly från dig själv så lär dig leva med det eller gör något åt det •

Det förflutna är något man aldrig helt kan lämna bakom sig. Jag har försökt och försöker fortfarande att förtränga just detta och just denna plats, men ödet har ännu en gång spelat mig ett spratt och lyckats ta mig till platsen gud glömde. Eller han kanske försöker lika mycket som jag. Jag satt där i en grå rotting fotölj på uteserveringen och drack min coca cola rakt ur flaskan på mitt forna favorithak. Det var lördag förmiddag så det förklarar kanske avsaknaden av bekanta ansikten. Bakfylla, kunde inte haft en bättre timing. Jag vet ju själv att jag enbart visade upp mig i minglet nattetid och vilade upp mig efter nattens bravader dagtid. Mina gammel - nya instinkter sätter in och jag sitter och spejar som vanligt. Jag ser en gammal bekant längre bort, han står bland alkis gänget med kavaj jacka och en Al Capone hatt som sitter lite på snedden. Det är tragiskt o se vart folk fastnar. Två bord ifrån mig sitter det en söt tjej, med långt svart hår och korpsvarta ögon. Hon slänger anklagande blickar åt mitt håll och det är nästan att jag känner mig skyldig till ett brott jag inte begått. Förstod först inte varför, hade glömt av mentaliteten här, men hon sitter där och ger sin pojkvän tillrättavisande blickar. Trodde de skulle glömma mig här efter en tid, men tydligen inte. Jag tog en klunk ur flaskan innan jag ställde ner den på bordet och gick förbi de två och avfyrade ett giftigt leende. När jag är här måste jag visa huggtänderna, det är tråkigt, kände ett stygn av .. Jag vet inte riktigt .. De ja vú`? Sen kände jag hur giftet spred sig i munnen. Slängde väskan över axeln och började gå i riktning mot polishuset. Allt jag kunde tänka på var att se min älskade genom glaset på dörren, bli insläppt och få hoppa upp i hans famn som alla andra gånger. Men idag var jag tidig så det var min tur att vänta på honom. Jag försökte se ut genom de smala fönstren med persiennerna nerdragna och halvt på glänt. Känslan när jag hör rasslet av nycklar i korridoren och hans röst när han frågar om jag redan var där fick mina kinder att börja hetta. Jag älskar hans uppriktiga leende när jag ser honom. Det är verkligen äkta och kärleken vibrerade i besöksrummet. Slängde mig i hans famn, tryckte mitt huvud mot hans bröst och slöt ögonen för att andas in hans underbara doft. Han la sin ena arm runt min midja och tryckte mig mot sig, den andra handen pressade han över mitt hår och jag kände hur han luktade på mitt hår .. Då började mina tårar rinna .. Jag vill aldrig att tiden ska ta slut. Den står stilla när vi är med varandra.


Jag älskar dig så mycket . ♥