13:56:04
Sväljer mina tårar & ställer mig upp
• Jag blev ryckt ur dimman, drömmarna och sömnen av telefonen som ringde •
Det var en vän som jag lärt känna under tiden jag bott i denna fortfarande så främmande stad. Vi kan kalla honom för Hassan. När Asad åkte in förra gången så dök den här Hassan upp som en ängel och hjälpte mig genom väldigt mycket. Jag ser honom som en mentor, vän, broder. Han är en mycket troende muslim så han brukar komma till mig när han märker att jag mår dåligt och ger mig råd, pratar om vad som är rätt och fel, hjälper mig upp på fötterna igen. Han dömer mig aldrig, han låter mig alltid lätta på mitt hjärta och sen pratar vi om vad det är som tynger. Vänner som dessa hittar man nog bara en gång i livet. Men en dag som denna önskar jag att jag vore någon annan. Jag är vilsen, saknar verkligen något skyddsnät runt mig men som bilden beskriver ... Det är bara att svälja sina tårar och vägra ge upp. Men om fyra dagar så får jag veta lite mer om vad som händer. Ovissheten i vardagen får mig ur balans. Vad händer om Asad blir släppt ?
