Ni Kan Kalla Mig Kriss

Nu sitter jag ensam hemma igen•

Han åker land och rike runt och jag sitter kvar här och har ingen aning om vad som händer.
Jag litar på honom, det gör jag men man vet aldrig vad som kan hända.
Han och jag har haft ett par turbulenta dagar som kunnat sluta riktigt illa.
Min borderline kommer och går så vissa dagar har jag svårare att kontrollera mig.
Jag hade blivit felaktigt anklagad för en egentligen skitsak men det gick helt överstyr.

Jag slängde saker runt mig, på honom, flög på honom och allting bara svartnade för ögonen.

Livsfara med andra ord•

Vi är så lika varandra att det är sjukt, vi kan inte leva med varandra men vi dör utan varandra.
När jag låg i vår säng imorse hade han vaknat före mig och låg och tittade på mig ..
Där låg jag sovandes med ett leende på läpparna och han gav mig en puss så jag vaknade.
Jag vet att det är vi för alltid, vi har låst oss fast i varandra och nu har jag bestämt mig.

Inom snar framtid så kommer jag att tatuera in hans för och efternamn

Vi har krigat både för och mot varandra, med det är menat