Ni Kan Kalla Mig Kriss

Hon blev utsatt för mycket psykisk och fysisk misshandel som liten.
Hon blev förskjuten och hamnade på barnhem och även fosterhemsplacerad.
Det var alltid motgångar, uppförsbackar och branta stup för hennes del.

När hon sedan blev äldre och gravid så lovade hon sig själv att aldrig bli som sin egen mor.

Det är nog något som alla slänger ur sig när de får egna, de vill göra det på sitt sätt.

Men på något sätt så sitter det så djupt i ryggraden att det tillslut flyter upp till ytan.

Under min och Mayas uppväxt fick jag agera bollplank mellan min mamma och pappa.

Jag var inte hennes dotter, mer som en väninna som hon vände sig till med sina problem.

Mina föräldrar smutskastade varandra och jag fick stå i mitten, jag blev tvungen att välja sida.

Man tror ju inte att ens mamma ska ljuga för en, allt hon säger ska ju vara sanning.

Vi har alltid haft kontakt med socialtjänsten och barnpsyk.

Jag vet att vår mamma säkert ville oss väl, men hon hade blivit sårad så djupt under åren så det gick ut över oss.

Hon la aldrig sin hand på oss, men hennes sätt att prata, hur hon kunde manipulera var väl hennes gåva eller nåt.

På äldre dar var vi bästa vänner ena veckan och världens fiender andra.

Det gick upp och ner som vågorna i havet under den värsta stormen.

Men jag älskade henne och gör det fortfarande.