Ni Kan Kalla Mig Kriss

• Jag var och tände ljus för mamma igår •

Ett från mig och ett från Maya. Jag har inte varit uppe vid minneslunden på ett bra tag. Jag får en klump i bröstet varje gång jag går dit för skuldkänslorna skaver och det gör så ont i mig att veta att hon inte längre finns. Saknar våra samtal, att jag alltid kunde prata med henne om allt. Jag minns det som igår,
mamma och jag hade varit osams i ca två veckor men det var så det alltid var. I slutändan var det alltid någon utav oss som ringde den andra och bad om ursäkt och sedan var allt som vanligt igen. Men den här gången blev det annorlunda. Det hade gått två veckor och jag hade inte hört ett ljud från henne, så jag trodde att hon fortfarande surade så jag lät henne vara. Jag satt hemma med min väninna som var inneboende hos mig vid den tidpunkten och satt och kollade på tv. När vi stod och rökte under fläkten ringde min telefon och det var min mammas hyresvärd som ringde och undrade om mamma var hemma hos mig eller om jag visste vart hon var? Hur ska jag kunna hålla koll på vart hon håller hus när hon inte svarar på mina samtal ? Jag undrade om det var någon särskild anledning hon ringde mig och hon sa att hon hade ett viktigt brev till mamma. Lägg det i hennes brevlåda så tar hon väl det när hon kan sa jag. Men hennes brevlåda var överfull och hon hade inte sett till henne på väldigt länge. Jag sa att jag skulle försöka få tag på henår brane igen så vi la på och jag började ringa, inget svar. Ringde då Maya som inte var i samma stad just då och berättade läget och hon blev helt till sig. Hon skrek att hyresvärden MÅSTE ta sig in i lägenheten och kolla om hon mår bra, hon var jätte orolig för mamma hade försökt ta sitt liv tidigare och låg i koma i 3 dagar så hon blev riktigt skakis. Hon ringde hyresvärden och de skulle gå in i lägenheten och ringa mig så fort de kollat läget. Tio minuter gick, tjugo minuter gick och fortfarande inte ett samtal. Fick en klump i bröstet och så fort mobilen ringde flög jag på den och svarade. Det var min pappas sambo som var i andra änden. Hon frågade mig om jag var ensam och bad mig sätta mig ner. Hela mitt innre blev iskallt och jag sjönk ner i soffan. Kriss .. De hittade din mamma död. Din mamma är död, hallå? Förstår du vad jag säger? Jag var i chock, jag kunde inte andas, jag skrek rätt ut och föll ihop på golvet och drog mig i håret och försökte få luft. Min mamma var död och jag måste dit, det kan inte vara sant min älskade MAMMA!!!!! En vän fick köra upp mig till hennes lägenhet och det var polisbilar och ambulanspersonal som stod där, jag sprang så mina lungor brände och tårarna sprutade. Jag såg allt som i en dimma och rusade upp för trapporna där poliserna stoppade mig. Jag skrek och bad dom släppa mig för jag måste få se henne!! Om jag inte kunde finnas där när hon somnade in så kunde hon väl åtminstonde få känna min närvaro nu ... De ledde mig ner för trapporna in till hyresvärden som bodde granne och satte mig i en soffa. En polisman satt och frågade mig en massa frågor och jag hörde inte ett ljud av vad han sa. Mitt inre var trasigt och han sa att hon hade lämnat mig och Maya varsitt avskedsbrev. Han sträckte över ett kuvert och jag öppnade det med darriga händer. Drog ut en liten pappersremsa där det stod "Bevisa att du klarar dig själv". Var det allt var det ända jag fick fram och det började svida i bröstet. I Mayas brev stod det att hon skulle ärva alla mammas ägodelar, jag var inte berättigad någonting. Jag som hade kämpat så för henes skull och detta var vad jag fick .. Poliserna sa att jag fick vänta med att se mamma till dagen efter på bårhuset så hela natten satt jag vaken och bara väntade på att kunna ringa och boka en visning.. Skriver om det i det andra inlägget .. Blev lite mycket nu. Saknar dig mamma och jag önskar att du inte är arg på mig längre. Behöver dig otroligt mycket. Älskar dig ♥

KRISS