Ni Kan Kalla Mig Kriss

Jag visste att jag förr eller senare skulle få det här samtalet •

Jag trodde verkligen att han på något sätt skulle försöka lugna ner sig och engagera sig mer i oss, men idag kom samtalet som vilken människa somhelst fasar för att få, han sitter nu häktad och jag vet ingenting om vad som komma skall. Jag rasar inombords, hela min värld smular sönder under mina fötter och varje steg jag tar gör ont i hela kroppen, jag känner mig sviken och uppgiven just nu, men mest varit likgiltig hela dagen. Jag blockerar alla känslor och visar inte en min av medkänsla för någon. Jag försöker verkligen vara stark och hålla modet uppe, men hur lätt är det egentligen när man är lämnad till att klara sig på egen hand igen? Hur kan jag vara så dum att tro att allt skulle bli bra någon dag, nu blir det säkerligen husrannsakan inom snar framtid men jag orkar verkligen inte bry mig om någonting just nu. Jag säckade ihop i soffan innan, all luft tömdes ur mina lungor och jag bara stirrade in i väggen. Det tar verkligen mycket på mig, psykiskt och fysiskt och jag vet inte vart jag skall vända mig eller vem jag ska prata med för jag vet att om jag försöker så kommer de vända ryggen till, jag har ju valt det här livet så varför gnäller jag tänker ni säkert. Varför har jag det där behovet att försöka rädda alla förutom mig själv hela tiden? Jag är alldeles utmattad och går nog in i väggen snart igen. Jag är trött på att vara ensam.

Vet du hur det känns att ligga här utan dig ? Du kommer aldrig att förstå vad det är som händer med mig. Så ensam och ingenting är verkligt för jag drömmer bara om dig, så som jag önskar att det vore och jag kommer alltid undra varför du blev tvungen att göra såhär. Det är så svårt att förstå att jag inte alltid kan ha dig vid min sida. Mitt hjärta känner ingenting för det är så kallt inombords, bara en skugga av den jag en gång var. Du är den ända jag någonsin släppt så nära inpå och öppnat upp mitt hjärta för och nu håller jag fast vid någonting som känns overkligt, vart gick jag så snett att jag inte ens kan inse att de ända du lever för är dina vänner ... Du säger att du inte gör det men hade du inte gjort det hade du inte suttit där du sitter just nu, eller hur? Jag önskar du kunde förstå hur illa du faktiskt gör mig, men det kanske är alldeles för mycket begärt ... Vi lever i skilda världar du och jag, vet inte vad jag ska göra eller känna. Ilska.

KRISS

Jag sitter och mumsar på en brownie från 7 eleven •

Idag har jag haft en sjukt jobbig dag, jag klarade inte av min avtändning från benzon själv så blev tvungen att ringa en vän som fick komma över med lite lyrica som ska få mig att varva ner och må lite bättre. Det är inte bra att mixtra med tabletter, men jag har själv inte insett att jag verkligen är beroende och läkare botar ett missbruk med ett annat istället så det blir en ond cirkel. Imorgon ska jag ta tag i och ringa till allmänpsyk. Jag måste ju komma in och få en tid, för såhär kan det ju inte hålla på. Ska kolla upp om jag kan göra nya utredningar också, fick ju mina diagnoser för ett par år sedan, så något kanske har ändrats? Till det bättre eller sämre får vi väl se då. Jag hatar ensamheten här hemma, hans frånvaro gör mig på riktigt helt knäpp. Vi bråkar alltid när han är iväg, inte okej. Men det är väl nerverna som spökar, eller sitter utanpå kroppen rättare sagt. Jävla ångest, varför ska den alltid lyckas krypa in under mitt skinn? Nu börjar det snurra lite så ska lägga mig och sova ...

KRISS

Våren börjar närma sig och det känns som det var igår ♥

Som att det vore igår som jag besökte dig på häktet, som jag satt på alla dina förhandlingar, besökte dig på anstalt och stod som ett barn med glittrande ögon och väntade när du blev frisläppt efter ditt straff.

Kommer det förbli en ond cirkel det här, stämmer ordspråket "en gång kåkfarare, alltid kåkfarare" ?
Man får väl njuta av den tiden man har tillsammans, men det är inte så himla lätt att alltid leva i NUET och aldrig kunna planera framåt. Att inte ens våga ha framtidsplaner eller låta sig själv vara lycklig för stunden för man vet aldrig när den lyckan rycks ifrån en, igen. Han har sagt att jag måste vara stark om han skulle åka in igen.
Men varför är det alltid jag som måste vara stark, det är stor skillnad att leva på utsidan när han sitter isolerad på insidan. Jag är en ung kvinna, hur skulle jag orka att ännu en gång bära hela världen på mina axlar ensam?

Rädslan gör mig många gånger illamående, hur kan någon verkligen vilja leva såhär och aldrig utvecklas?

Jag är mitt i smeten så jag har blivit avtrubbad, men jag kommer aldrig sluta sitta på nålar när han inte är hemma. Ibland ser man faktiskt dubbelt.

KRISS

Nu sitter jag ensam hemma igen•

Han åker land och rike runt och jag sitter kvar här och har ingen aning om vad som händer.
Jag litar på honom, det gör jag men man vet aldrig vad som kan hända.
Han och jag har haft ett par turbulenta dagar som kunnat sluta riktigt illa.
Min borderline kommer och går så vissa dagar har jag svårare att kontrollera mig.
Jag hade blivit felaktigt anklagad för en egentligen skitsak men det gick helt överstyr.

Jag slängde saker runt mig, på honom, flög på honom och allting bara svartnade för ögonen.

Livsfara med andra ord•

Vi är så lika varandra att det är sjukt, vi kan inte leva med varandra men vi dör utan varandra.
När jag låg i vår säng imorse hade han vaknat före mig och låg och tittade på mig ..
Där låg jag sovandes med ett leende på läpparna och han gav mig en puss så jag vaknade.
Jag vet att det är vi för alltid, vi har låst oss fast i varandra och nu har jag bestämt mig.

Inom snar framtid så kommer jag att tatuera in hans för och efternamn

Vi har krigat både för och mot varandra, med det är menat

Många kommentarer ger mig extra mycket styrka och motivation ♥
Det är som sagt synd att vissa väljer att vara anonyma så jag svarar på kommentaren här.

Anonym om Hur Kan Man Vara Så Falsk ?:

Hej Kriss, har läst din blogg ett par gånger och slås varje gång av din skriftliga förmåga.
Jag är lärare i svenska och blir uppriktigt sagt imponerad över dina texter.
De är beskrivande, målande och fängslande! Om än på ett ibland ruggigt och läskigt sätt...
Om jag inte missminner mig eller missförstått så har skolan länge svikit dig på många sätt.
En sak är iaf säker, det du tagit med dig är en skriftlig förmåga som är superfin!
Det kan ingen ta ifrån dig =) Lycka i framtiden!  Tess

Hej Tess!
Jag blir så glad när jag får höra från mina kära läsare att ni tycker om sättet jag skriver på.
Jag försöker verkligen skriva rakt från hjärtat så ni kan leva er in i mina texter.
Det är precis det jag vill nå ut till er, att ni ska få en inblick i mitt liv, nutid som dåtid.
Tack så otroligt mycket för komplimangen, genom det blir jag ännu mer motiverad.

K R I S S

Män som sitter innanför murarna med kvinnor på utsidan •

När jag träffade min pojkvän och föll handlöst förälskad i honom gav jag många löften.
Jag var naiv, blåögd och lovade av hela mitt hjärta att vänta på honom om han skulle åka in.
Kärleken gör en förblindad och jag trodde ju aldrig att han skulle åka in så snabbt efter vi träffats.
Men jag höll mitt ord och väntade trogen som en hundvalp på honom.

Skrev minst två brev i veckan, besökte honom två gånger i veckan när han satt häktad.
Jag satte in pengar till honom och la all min kraft och energi på att stärka vår kärlek.
Jag hade tur som faktiskt träffat en ärlig och trogen man som har heder och står för sina ord.

Sen finns det andra kvinnor i min närhet som inte riktigt haft samma tur.
De lever på hoppet, drömmen om att allt kommer bli bra när deras män kommer hem.

De finns så många som blir utnyttjade för vissa män vill ha en kvinna som säkerhet på något sätt.
Jag har en vän som ringt och gråtit över sin man som hon inte fått besökt på veckor.
Han säger att han har indragna besök, men det har lite smått kommit fram att han haft besök av en annan kvinna under tiden. Här har hon verkligen gett sitt allt för honom, väntar och väntar och så gör han såhär ?

Vissa människor har ingen respekt eller samvete för den delen heller.
Lider verkligen med henne .. ♥

Vissa förstår inte att de förstör andra människors liv.
Det finns folk och det finns folk.
Men man ska aldrig dra alla över en kam.

Hur kan man göra så ?

K R I S S

Till er som kommenterar inlägg i min blogg ♥

Vissa av er skriver anonymt, vissa av er har ingen länkad adress.
Det skulle vara så kul om ni vid varje kommentar kunde länka till er blogg eller till er mailadress så att jag kan svara på era fina kommentarer. De betyder väldigt mycket för mig, den värmen ni ger mig.
Men om det känns allt för utlämnande så har jag en mailadress som står i rutan upp till höger i min blogg.

[email protected]

Dit kan ni skriva exakt om vad somhelst.
Stor Kram På Er Alla

K R I S S

Idag är jag omgiven utav tystnaden •

Jag sitter i vårat kök och hör klockan som tickar och vatten som droppar från kranen.
Idag är det bara jag och ensamheten som jag faktiskt trivs med ibland, den behövs.
Min pojkvän har åkt till en annan stad, det är något han brukar och det behövs ibland.
Pengarna ramlar ju inte ner från skyn direkt och jag hade bara önskat att jag kunnat bidra med mer.

Jag vill ju egentligen bara ha honom här hemma

Jag har ringt och pratat med hyresbolaget som vi har lägenheten hos.
I dagsläget så bor vi under olagliga former i denna fastighet då vi blivit lurade.
Vi trodde att vi hade ett 2a hands kontrakt vilket inte stämde så nu väger de över hur de ska göra.
Jag har försökt förklara min situation för dom men bara för att jag lever på socialbidrag så dömer dom.
Hon tyckte att vi borde ha lite mer innanför pannbenet än att gå på något sådant.
Satt hon verkligen och dumförklarade mig ?

Jag bad henne hjälpa oss att hitta andra mindre bovärdar som vi kunde söka lägenhet hos.
Det ända hon kläcker ur sig är att hon verkligen inte skulle kunna rekommendera oss för någon.
Vem vill ha sånna problemfamiljer i sina hyreshus.
Jag hade lust att slå henne genom telefonen.

Sen frågade hon mig varför det var jag som ringde och inte min pojkvän.
Jag sa till henne att jag är bättre på att prata för mig och att han inte talar svenska så bra.
Men då tyckte hon minsann att han borde lära sig det och anpassa sig för han bor ju faktiskt i sverige.

Dagligen möts jag av förakt och fördomar när jag egentligen bara vill väl

Jag sa till henne att jag och min kille kunde komma ner till dom och prata face to face.
Men då var det visst inte lika intressant för det hade hon ju inte vågat yttra sig om då.
Det är säkrare att sitta och gömma sig bakom sitt skrivbord än att ta reda på fakta.

K R I S S

Fick en kommentar av en anonym läsare som inte vågar stå för det han/hon skriver

Anonym om Poliser Utan Mänskliga Rättigheter:

Men HALLÅ!? Din snubbe är ju kriminell och håller ju på med SKIT, ska han bli behandlad som en jvla prins då eller!? Han pissar ju på rättssystemet då får dem väl ge igen med att skita i att ge honom en filt...nej men stackars dem kriminella oj oj oj, stackars.

Svar: Har du hört talas om mänskliga rättigheter? Min pojkvän har hamnat på denna bana av en anledning. Samhället svek honom redan när han kom till sverige, hade de gjort mer så hade han kanske varit en annorlunda person just nu. Han har levt i krig. Han har suttit i koncentrationsläger. Och du tror att han ska förlita sig på samhället bara sådär ? Nej man söker jämnlika, som varit med om samma. Man söker en gemenskap och en annorlunda trygghet. Våld var hans vardag tidigare, det var kriga, fly eller dö som gällde. Människor som du som sitter bakom dataskärmen och inte har en aning om hur VÅR verklighet ser ut ska inte döma ut någon. Man ska försöka vara ödmjuk och försöka sätta sig in i andra personers situationer och visa lite förståelse. Om Sveriges politiker och samhället överhuvudtaget gjort lite mer för att anstränga sig så hade kanske inte kriminaliteten brett ut sig så snabbt som det gör i dagsläget! Det var rättssystemet som pissade på honom först så då har han lika stor rätt att pissa tillbaka. Det är han som person och det är inte lätt att vända på.

Men en dag kommer det bli bra, så fortsätt sitt och klanka ner på människor som inte är som du.
Mår du bättre av det så bjuder jag på den.
 
What goes around comes around

Jag har precis tagit två stecolid som ska lindra

Jag sitter i min ensamhet och njuter av tystnaden med en cigarett.
Jag har förstått till viss del att ni mina kära läsare kanske är lite förvirrade.
Jag försöker nå ut till er med att öppna upp mig själv och hjälpa er på mitt sätt.
Jag har fått frågan om varför jag fortfarande lever kvar i den värld jag gör.
Men detta är det ända jag har så det är inte det att jag är dubbelmoralisk.
Vissa dagar är mina tankar väldigt splittrade för jag är rädd för vad som kommer här näst.
Men jag ska försöka få er att förstå varför.

Varför jag inte kan säga att du ska gå ♥

Jag vet att jag ibland har fel och att vi inte alltid kommer överens så det är därför jag skriver detta till dig.
Jag kan inte lämna dig ensam, jag kan inte överge dig för jag skulle inte överleva mig själv därför kan jag inte be dig att gå. Ibland när vi bråkar tänker jag att det kanske vore bäst om jag lät dig gå och stänga ut dig från mitt liv. Men det är inte jag som väljer för jag kan bara inte överleva utan dig vid min sida.

Innerst inne så vet jag att jag att jag aldrig skulle kunna låta dig gå för jag vet att du är den rätta för mig.
Även om det regnar och stormar så vet jag att det är du och jag och jag lämnar inte din sida.
Hur mycket vi än grälar och bråkar så ska du veta att jag aldrig kommer sluta älska dig.
Jag har försökt säga farväl mer än en gång men blicken du ger mig får mig att vifta bort de dumma tankarna.

Det är dumt att ens försöka när jag vet att jag inte klarar av livet utan dig.

Även om vi bråkar vet jag att allt blir bra för du har min själ, mitt hjärta och mitt liv.



K R I S S

Jag väntar och jag längtar ♥

Klockan är snart åtta och sekunderna känns som timmar när jag sitter här och ser sekunderna ticka iväg.
Och bara tanken av att snart få se dig igen gör att jag saknar dig ännu mer, längtan är stor.
Så jag väntar, kan inte le eller skratta innan jag får se ditt leende igen.
Jag väntar för det finns ingenting annat jag mer än mest vill göra.

Jag väntar för jag kan inte somna om jag inte ligger på ditt bröst och lyssnar på slagen av ditt hjärta.
Jag väntar med tålamod och hopp om att allting ska gå bra och att du snart är hemma igen.
Jag bryr mig inte om hur lång tid det kommer ta, jag klarar mig alltid och du vet att jag är här när du är.
Till solen går ner och månen går upp, en eller flera dagar så väntar jag på dig.

Du är det bästa som har hänt mig så ta din tid för du vet att jag väntar på dig ♥

K r i s s