Ni Kan Kalla Mig Kriss

• Kriss kalla mig Kriss •

Sök på det så hittar ni mig även på facebook. Uppdaterar om det mesta och där kan ni även chatta live med mig. Lägg till mig eller skicka meddelanden.

KrisS

♥ Ni är min klippa när stormen känns oändlig ♥

Djurterapi är något som oftast kopplas samman med unga personer som lider av autism, men jag tror på djur och deras helande även hos personer med psykiska funktionshinder. Ett djur, som i mitt fall är två hundar, ger mig en annan slags trygghet i vardagen som annars är så blek och tom. Att de ska må bra, vara mätta och glada är mitt ansvar, har man ett ansvar känner man sig också behövd, är du behövd är du också viktig. Jag är det ända mina hundar har och jag kan inte svika mitt förtroende. I gengäld får jag tonvis med ovillkorlig kärlek, tryggheten och känslan av betydelse. Utan er hade jag varit förlorad. Med hundarna kommer ett stort ansvar, jag kan inte åka bort hur jag vill, sova hur länge jag vill, festa hur hårt jag vill. De ger mig rutiner som gör att min vardag känns lite mer betydelsefull. De följer mig vart jag än är och när jag sover ligger de i sängen. Trygghet. Kan inte tänka mig ett liv utan djur. Saknar tiden då jag hade häst, friheten. Det kommer nog en tid för det också hoppas jag. Nu är jag nöjd med det jag har. Otroligt tacksam.

• Du kan aldrig fly från dig själv så lär dig leva med det eller gör något åt det •

Det förflutna är något man aldrig helt kan lämna bakom sig. Jag har försökt och försöker fortfarande att förtränga just detta och just denna plats, men ödet har ännu en gång spelat mig ett spratt och lyckats ta mig till platsen gud glömde. Eller han kanske försöker lika mycket som jag. Jag satt där i en grå rotting fotölj på uteserveringen och drack min coca cola rakt ur flaskan på mitt forna favorithak. Det var lördag förmiddag så det förklarar kanske avsaknaden av bekanta ansikten. Bakfylla, kunde inte haft en bättre timing. Jag vet ju själv att jag enbart visade upp mig i minglet nattetid och vilade upp mig efter nattens bravader dagtid. Mina gammel - nya instinkter sätter in och jag sitter och spejar som vanligt. Jag ser en gammal bekant längre bort, han står bland alkis gänget med kavaj jacka och en Al Capone hatt som sitter lite på snedden. Det är tragiskt o se vart folk fastnar. Två bord ifrån mig sitter det en söt tjej, med långt svart hår och korpsvarta ögon. Hon slänger anklagande blickar åt mitt håll och det är nästan att jag känner mig skyldig till ett brott jag inte begått. Förstod först inte varför, hade glömt av mentaliteten här, men hon sitter där och ger sin pojkvän tillrättavisande blickar. Trodde de skulle glömma mig här efter en tid, men tydligen inte. Jag tog en klunk ur flaskan innan jag ställde ner den på bordet och gick förbi de två och avfyrade ett giftigt leende. När jag är här måste jag visa huggtänderna, det är tråkigt, kände ett stygn av .. Jag vet inte riktigt .. De ja vú`? Sen kände jag hur giftet spred sig i munnen. Slängde väskan över axeln och började gå i riktning mot polishuset. Allt jag kunde tänka på var att se min älskade genom glaset på dörren, bli insläppt och få hoppa upp i hans famn som alla andra gånger. Men idag var jag tidig så det var min tur att vänta på honom. Jag försökte se ut genom de smala fönstren med persiennerna nerdragna och halvt på glänt. Känslan när jag hör rasslet av nycklar i korridoren och hans röst när han frågar om jag redan var där fick mina kinder att börja hetta. Jag älskar hans uppriktiga leende när jag ser honom. Det är verkligen äkta och kärleken vibrerade i besöksrummet. Slängde mig i hans famn, tryckte mitt huvud mot hans bröst och slöt ögonen för att andas in hans underbara doft. Han la sin ena arm runt min midja och tryckte mig mot sig, den andra handen pressade han över mitt hår och jag kände hur han luktade på mitt hår .. Då började mina tårar rinna .. Jag vill aldrig att tiden ska ta slut. Den står stilla när vi är med varandra.


Jag älskar dig så mycket . ♥

♥ Det är äntligen officiellt att vi ska förlova oss ♥

Att bli friad till inne i ett besöksrum på häktet är väl kanske inte det mest romantiska jag varit med om, men kärleken till min älskade slår allt och mitt hjärta var på bristningsgränsen när han ställde frågan. På ett sätt har jag gått och väntat på just detta under en tid, hoppats och längtat. Men samtidigt har jag verkligen inte velat stressa fram några stora beslut, babysteps. Så jag har fått välja ut min och även hans förlovningsring då han inte kan göra särskilt mycket från insidan. Det gör faktiskt ont att ett utav det största i våra liv ska jag stå ensam i. Vi hade kunnat vänta men vi vet ju inte helt säkert hur länge han kommer vara borta. Så idag efter min lägenhetsvisning åkte jag ner till guldaffären tredje gången gilt och tittade på våra ringar. Det är fasiken inte lätt att få storleken på älsklingens ringfinger, vi har testat allt, linjal, snören .. Så nu fick jag med mig en nyckelring fullt med olika mått ringar för att kunna mäta hans storlek exakt. Så nästa vecka, nästa helg är vi (om allt går som jag vill) FÖRLOVADE !! ♥ Men giftermålet får allt vänta ett tag till .. Här skall inget hastas fram .. :)

KrisS

Jag kan inte säga varför hon känner som hon gör, men hon känner så varje dag .. •

Och jag kan inte hjälpa henne, utan ser på när hon gör samma misstag igen. Vad är det som står på ? Vad är det som är fel ? Allt för många problem, så mycket problem .. Hon vet inte alls vart hon hör hemma, men hon vill så gärna komma hem. Det är ingen där, det är mörkt och ingen öppnar dörren för henne. Så hennes hem är där hon ligger, trasig alldeles riven på insidan. Hon har ingenstans att ta vägen, ingen som torkar hennes tårar när hon går sönder. Öppna dina ögon och titta, försök se genom hennes ögon och försök att förstå. Jag försöker hitta orsaken till varför hon blir avvisad, men nu kan hon inte hitta det hon en gång lämnat. Var stark och håll ditt huvud högt, tappa aldrig modet. Hon gömmer sina känslor och hennes drömmar kan hon inte längre hitta. Hon tappar förståndet och hamnar efter och kan inte hitta sin plats. Hon tappar sin tro och faller handlöst utan nåd.

Hon är förlorad . Jag ser mig själv med andra ögon. Hon är jag. Vi faller utan nåd.

När du fanns hos mig behövde jag alltid tid för mig själv .. •

Jag trodde aldrig jag behövde dig så mycket som när jag gråter och dagarna känns som år när jag är ensam.
Din sida av sängen står alltid bäddad och på natten låter jag min hand vila på din kudde för att göra mig mer påmind av din frånvaro. När du senast gick hemifrån tittade jag länge efter dig och räknade stegen du tog och hoppades att du skulle vända dig om och se hur mycket jag behövde dig just då. När du är borta värker varje del av min kropp efter dig och hela mitt hjärta saknar dig så det ända som återstår är ett växande hål. När du är borta är det dina ord och ljudet av din röst som får mig att orka ta mig igenom ännu en dag.

Jag har aldrig kännt såhär, inte ens varit i närheten av något liknande tills jag träffade dig.
Du hade mig verkligen redan från början, det räckte med att se dig le mot mig så visste jag att det var rätt.
Allt jag gör nu påminner så mycket om dig, luften jag andas och vinden i håret. Kläderna som hänger i din garderob tar jag ofta fram och sätter mig på sängkanten och borrar ner mitt tårdränkta ansikte i och luktar på. Dom luktar fortfarande du och det finns ingen doft av denna värld som slår den trygghet jag känner när jag känner den. Vi är gjorda för varandra, föralltid, det vet jag att vi är och ingenting ska få stoppa oss någonsin.

Allt jag vill är att du ska veta att vad jag än gör så har du alltid min själ och mitt hjärta, för jag kan knappast andas om du inte är med mig. Jag vill inte att våra minnen ska blekna bort, aldrig.


♥ Jag Älskar Dig ♥

♥ Imorgon gäller det och jag är mer än nervös ♥

Förstår inte varför det alltid ska vara så svårt att komma till ro när jag vet att jag ska träffa min älskling. Att man lider av så gott som konstant ångest och numera torgskräck gör inte saken lättare. Så fort jag blir utsatt för fysisk eller psykisk stress stänger kroppen av och jag börjar kräkas. Inte okej .. Var hos min läkare hos psykologen idag och fitt byte medicin ÄNNU en gång. Xanor som ska hjälpa mig mot ångesten och något annat som ska vara antipsykotisk medicin. Känns ju bra.. Tur att besök i häkten i Sverige inte är som besöken i USA. Här får man iallafall obevakade besök och vi kan pussas och kramas hur mycket vi vill och prata ostört. Längtar tills imorgon så jag nästan går sönder och förhoppningsvis träffa några vänner när jag ändå är på turné  :) ♥

Tycker den texten passar så bra in just nu och precis så har jag tänkt många gånger då jag varit nära på att ge upp både på mig själv och kärleken till andra. Det är verkligen inte många som förstår sig på den kärlek jag känner för min sambo. Eller särbo får man väl kalla oss nu. Tills vidare iallafall. Domen har fallit och han blev inte släppt tyvärr, men han har överklagat domen som hamnade på ett par år. Även om det blir fastställt i hovrätten är ett par år inte lång tid, eller väldigt lång tid. Tycker det är grymt orättvist att jag på utsidan måste prövas mer än en gång och frestelserna blir bara fler och fler. Men jag kan inte ge upp på oss, det går ju bara inte. På 4 månader har jag besökt honom en gång och ska även träffa honom nu på torsdag. Är alltid lika nervös .. ♥ Förstår inte varför, men alltid ett par dagar innan vi ses så börjar vi alltid tjaffsa, på det sättet märker jag att han också är nervös. Kommer vara borta torsdag till fredag. Jag längtar ju jätte mycket !!! ♥ ♥ ♥