Ni Kan Kalla Mig Kriss

• Nu har jag varit sådär dålig på att uppdatera bloggen igen •

Men det är okej, för alla får vara medlem! Haha nej nu skojar jag bara. Jag har kommit igång med mitt plugg på komvux äntligen! Börjat läsa Svenska A och Matematik A eftersom jag inte har några gymnasiebetyg alls. Undrar om det kan vara "25 års krisen" som satt igång mina plötsliga framtidsvisioner? Har fått en hel del samtal från både vänner och familj som sett reklamen för dokumentären jag ska vara med i på Tv3 den 3e maj klockan 20.00, hade inte berättat det för någon nästan så vännerna ( och ovännerna ) fick sig allt en smärre chock när dom såg det. Vill bara göra klart för alla att Tv3 har lagt upp det i reklamen på helt fel sätt, jag TÄNDER inte på mördare och farliga män. Hade jag vetat att min föredetta var kapabel till sådant hade jag aldrig tittat åt hans håll. Tror jag.. Men jag kom fram till en ny teori med min väninna häromveckan faktiskt. Om jag står i ett rum med hundra personer varav 70% är "svennebananer" och resterande 30% är kriminella så är det mest troliga att någon utav dessa 30% skulle komma fram till mig. Varför? Här kommer teorin: Jag utstrålar något som "svennebananerna" känner sig osäkra på medans "badboysen" ser det lite som en utmaning. Man har genom åren skaffat sig skinn på näsan och är kanske inte riktigt som alla andra men det är ju helt okej! Vem vill vara som alla andra? Så vad har jag hittat på under helgen? Jo, jag lyckades ramla av kanten till universum i Fredags och glöm nu inte det viktigaste.
Den där elefanten var JÄVLIGT rosa!  

♥ Haha klockrent ♥

Riktig Vänskap Är Den Sorten Som Inte Alltid Syns -  ♥

Genom bloggen har jag många gånger kunnat lätta på mitt hjärta och verkligen vräka ur mig av allt det som gör ont. Det har varit min tillflykt i det tysta lidande jag många gånger känt men inte alltid kunnat prata högt om. När jag sedan märkte av mina läsare, kände era värmande kommentarer så lyfte det mig otroligt mycket ska ni veta. Många kommir in på bloggen av en slump och är allmänt nyfikna. Sedan finns det pärlor som läst bloggen under lång tid och följer mitt liv och stöttar. Jag hittade just en sådan pärla genom bloggen och hon heter Linda.
Det började med kommentarerna på bloggen som sedan blev långa mail.

Efter ett tag byggde du upp ett förtroende hos mig, jag hade verkligen någon som lyssnade på mig, som jag inte behövde förklara mig för, du lät mig bara vara jag och du lyssnar alltid lika tålamodigt när det händer saker runt mig. Det är så underligt hur skrivande kan föra samman människor och det känns så skönt när jag känner att du vet att du alltid har mig att vända dig till när du känner dig låg och behöver bli gladare.
Vänskap på distans är en sorts vänskap som antingen växer sig stark som berget eller rinner ut i sanden.
I början när vi pratade i telefon ringde jag alltid från skyddat nummer, behövde aldrig säga mitt riktiga namn och du ställde aldrig några frågor och det byggde upp en speciell vänskap gumman.

Sen har jag min vän Alexander som inte heller bor i samma stad som mig. En vän som jag aldrig någonsin kommer kunna ersätta med tusen andra på denna jord. Du har varit en klippa åt mig i så många år, på distans och har ändå kunnat hjälpa mig genom hur många svåra motgångar, förluster, personliga katastrofer somhelst. Det är inte alltid jag kanske sagt hur mycket du betyder för mig, men utan dig inget mig min vän ♥

Min motivation till skrivandet är just det att jag får kontakt med människor som också går igenom svårigheter och som jag en dag kanske med bara ett litet ord kan glädja, ge hopp eller en liten gnutta ork till.

Vänner på distans kan göra så mycket mer än man tror ♥

 

♥ Jag snärjer mig in i kedjorna & önskar mig finna en rosenröd ros i betongen ♥

Jag har tillbringat ett par dagar i ett annat område bara för att kunna andas lungorna fulla innan de töms på nytt. Alla har vi drömmar, visst har vi alla vackra visioner om oss själva och om allt vi skulle kunna skapa. Det är ju bara att ta tag i ditt liv och börja. Men det alla andra inte ser är att jag är fastkedjad och än sålänge bara tillåten att se hur livet passerar förbi och smeker bort en tår på min kind med en vindpust. Jag har fått höra att jag är farlig men det stämmer inte jag är bara missförstådd och vill ingen illa. Dock är mina relationer inte de mest hälsosammaste.. Jag kan få dig att falla för mig, men varför spelar jag med när jag inte nu, ens om en möjlight kunna kunna känna i mitt hjärta på samma sätt

Regndropparna faller överallt

Jag försöker sträcka mig efter dig men du är inte där du brukar vara hos mig.
Jag står fortfarande i mörkret och väntar på dig med en bild av dig i min hand.
Historien om ett brustet hjärta gör att jag vill att du stannar med mig,
Släpp mig aldrig för jag kan inte vara utan dig.
Bara stanna med mig och håll mig nära för jag har byggt hela min värld runt dig.
Jag lider och smärtar över tanken på att vara helt utan dig
Jag försöker och hoppas att dagen kommer då bara min beröring kan få smärtan att försvinna.
Jag letade så länge tills jag fann dig, skulle aldrig släppa taget men du togs ifrån mig.

Jag ville inte låta detta krossa oss, vi hörde ju ihop föralltid.. Men kanske i en annan värld och i en annan tid.

Varje natt i mina drömmar ser jag dig och känner din närvaro.
Det är så jag vet att du inte längre är hos mig.
Långt bortom distansen och utrymmet mellan oss har du kommit för att visa att du gått vidare.
Nära som långt borta, oavsett vart du än är så tror jag att hjärtat föralltid stannar här.
Ännu en gång öppnade du dörren till mitt hjärta som föralltid kommer gå vidare.
Kärleken kan röra vid oss en gång men den kan vara i en hel livstid och släpper den aldrig förens vi är borta.
Kärleken var när jag älskade dig och du läste sanningen ur mina ögon.
I mitt liv så kommer vi alltid gå vidare ..

När du fanns här var det inget jag fruktade.
Vi skulle stanna såhär förevigt men du kommer alltid vara trygg i mitt hjärta.

Det fanns inget mer magiskt .. Den kärleken som fanns var lika intensiv som man ser på film ..
Du kommer aldrig sluta hemsöka mina drömmar, tankar eller känslor.

Halv sju i torsdags morse stod ambulanspersonalen i hallen för att hämta mig

Under lite över tre veckor hade jag kräkts ett par gånger om dagen så jag blev allt lite orolig, trodde det var maginfluensan som härjade men sådan "tur" hade jag inte denna gången. En kväll blev det värre än vanligt och jag tynade bort innan ett kraftigt epilepsi anfall som var olikt mina andra. P var där och gjorde allt för att få mig må bättre men huvudvärken och illamåendet eskalerade istället. Bad om två alvedon men fick istället tramadol som gjorde saken ännu värre. Tillslut beslöt P att ringa efter en ambulans och dom fick det inte lätt. Trodde jag skulle spy tarmarna ur mig. Väl på båren i ambulansen försvann jag in i dimman och på akuten gjordes diverse prov och sedan satte de in dropp på mig. Efter droppet mådde jag bättre för det var tydligen ett ämne (KALIUM) som var jättelågt vilket gör att man kan få kräkningar. Fick göra en ny skiktröntgen för att utesluta om det var blödning i hjärnan eller något tryck men det såg relativt bra ut. Fick åka hem senare på eftermiddagen och var riktigt utmattad. Men det är väl rätt givet. Tror anfallen triggas igång av stressen som alltid surrar runt mig och ångesten gör kanske inte saken bättre..

♥  Never Alone  ♥

Jag väntade på dig den dagen, men du kom aldrig.
Jag behövde dig den dagen, så vart tog du vägen.
Du bad mig ringa och du lovade att finnas där.
Men även om jag inte ser dig undrar jag om du fortfarande finns där.
Jag gråter ut när jag förstår att jag aldrig får känna dig vid min sida.
Jag håller hårt i mina minnen, som aldrig kommer försvinna.

Då känner jag mig aldrig ensam

Jag vet att jag inte kan se dig men jag kan inte förklara varför.
Du kommer alltid vara en del av mig även om du nu är osynlig.


  KrisS