00:07:10
Man DOWN
Rihanna is the greatest. Rom po po po pom. I'm a criminal.
23:23:08
Vänner eller Fiender
Min mor har under hela min uppväxt sagt att bara för att en människa ler åt dig betyder det inte att han är din vän. Det stämmer, det är oftast den personen som ler åt dig man istället ska akta sig för. Storebror sa även han ett citat till mig senast idag som lyder tro inte på allt du hör och tro bara på hälften av vad du ser. Det kryper i mitt skinn när jag tänker på hur många såkallade vänner som försökt komma mig nära enbart av ett syfte, att infiltrera. På ett eller annat sätt har människor jag aldrig pratat med dykt upp som stöd i form av bröder eller systrar, men deras egentliga mål var enbart att få information av mig och att komma min kille och hans vänner nära. Vid ett tillfälle fick vi reda på att en person som blev en utav mina bästa vänner och försökte komma in i grupperingen var från ett annat gäng. När han försvann ryktades det också om att han hade för avsikt att röjja en eller flera inom "familjen". Det var dags att sätta på sig sin mask och bygga en mur så att ingen skulle komma åt mig eller någon annan igen, nära ögat. Sen har det varit mycket droger, människor som handskas eller brukar droger är heller inte ett säkert kort. De kan sälja ut dig när somhelst så man får akta vad man säger, nästa gång kan det vara fel person. Jag har haft många personer runt om mig som kallat sig systrar, vi har dock bara kunnat umgås när vi drogade inte annars. Det gick bara inte, vi hade absolut ingenting att prata om. Hände det något och jag behövde någon att prata med försvann dom och man fick klara sig bäst man kunde. Det är skillnad på vän, kompis och bekant. Din bästa vän kan bli din farligaste fiende. Frukta inte dina fiender, räds istället dina närmaste vänner. Det är dessa personer som kan göra dig som mest illa. Jag måste vara försiktig och lyssna noga på varenda ord som sägs. Han eller hon kanske inte är den personen han eller hon utger sig för att vara. Jag är alltid på min vakt. Du vet vart du har dina fiender men du vet aldrig vart du har dina vänner.
22:09:30
En Ängel På Heroin
Jag träffade en tjej i min ålder för ett tag sedan som missbrukar heroin.
Hon skulle bli inlagd på en klinik men socialtjänsten gav henne avslag på försörjningsstöd.
Så där satt hon och visste varken ut eller in, hur skulle hon överleva ?
För det första så var hon sjuk eftersom hon hade bankat i sig ca 2 gram.
Hon var så uppgiven och det gjorde mig så ont att se förtvivlan i hennes ögon.
Hon skulle bli hemlös om hon inte betalade sin hyra i tid och bli jätte sjuk om hon inte fick sin behandling.
Det var som en enkelriktad väg, hur hon än vred och vände så gick det bara åt ett håll, åt helvete.
Jag ville hjälpa henne, hon behövde pengar men jag visste inte hur jag skulle göra det ...
Tillslut frågade hon om jag kände till någon strippklubb hon skulle kunna jobba på.
Vi löste en intervju och hon fick jobbet, hon ville bara jobba några kvällar för att få ihop sina pengar.
Men jag vet ju att det inte går till så ... Mitt samvete gnager, men hellre dansa än att dö.
Hon är så sjukt vacker och så jävla trevlig, varför tog heroin demonen just henne.
Varje dag för henne är en ny kamp, vakna upp och inse att man måste kämpa för att överleva.
Men varför blundar samhället och vänder dessa människor ryggen ?
En gång heroin, sen kan man nästan vinka till änglarna ...
Det måste ju finnas en annan lösning ...
17:57:54
Om Det Här Var Min Sista Dag
Jag tror inte att han förstår alla de uppoffringar jag gjort för honom.
Hade han agerat annorlunda kanske jag inte skulle föreställa mig ett annat liv.
Ibland känns det som jag slösat halva mitt liv på att förklara mig för dig.
Jag skulle lagt mig ner och dött för dig men du tvekade.
Hela tiden ifrågasätter du min kärlek och måste ha bevis.
Du tar mig för given så mina tårar för dig är slut och jag känner ingen smärta.
Jag står inte ut med det du gör med mitt hjärta.
Jag kräver att få min respekt tillbaka om du vill ha din, men bara på dina villkor.
Jag tänker ta kontroll över vårat förhållande, jag tänker styra från och med nu.
Med detta menar jag att du inte längre kommer kunna kontrollera mig.
Så det är bäst att du lyssnar för det är du skyldig mig.
Jag gav upp mitt liv och hängav mig för dig och väntade troget och detta är tacken.
Jag har gjort mitt bästa för att försöka vara så perfekt som möjligt, men aldrig bra nog.
Men jag vet att om jag lämnar detta nu så har jag ingenting kvar.
Ibland behandlar du mig som en dörrmatta, bara förväntas ligga där och hålla bort skiten.
Du har försummat mig ända sedan du kom hem och det står mig i halsen.
När mina vänner undrar varför jag inte lämnar dig svarar jag alltid på samma sätt.
Jag är beroende av smärtan, draman och stressen för jag dras till sådant.
Jag börjar tro att det är hopplöst för mig, jag har en välsignelse och en förbannelse över mig.
Jag älskar dig in i märgen, fy fan vad det gör ont ibland.
18:50:47
Vill Tacka Er Som Läser Bloggen
När jag går igenom mail och kommentarer gällande bloggen blir jag så otroligt rörd över er vänlighet.
Jag väntade mig verkligen inte att folk skulle vara så sympatiska och ödmjuka som ni, mina läsare är.
Det värmer så mycket i mitt hjärta när ni skriver så mycket fint och får mig verkligen att vilja fortsätta skriva!
Ni hjälper mig mycket mer än ni tror att försöka läka på insidan och det är så skönt att ha chansen att skriva av sig.
Jag har till och med fått tillbaka lite utav gnistan som fanns där tidigare att fortsätta kämpa och stå på mig.
Tack för att ni inte dömer mig för den jag är och för den väg i livet jag valt.
14:08:35
Läsar Mail Frågor Och Svar
Jag fick ett läsarmail som jag tänkte lägga upp här och svara så gott jag kan på.
Nej, min nuvarande pojkvän har aldrig slagit mig eller lagt sin hand på mig även om jag kan vara väldigt provocerande när vi bråkar, tanken har väl dock slagit honom. Men han hänger sig själv den dagen han slår mig.
Har ni de gott ställt med pengar ?
Jag själv tycker inte att vi har det särskilt gott ställt. De pengar vi har går till mat och räkningar vi legat efter med.
Så någon vidare lyx eller glamour är det väl inte, även om han skämmer bort mig så gott han kan ♥
Är din pojkvän framgångsrik eller högt uppsatt i den undre världen ?
Det vill jag helst inte svara på, men någon springpojke är han inte.
Vad får en tjej att dras till just sådana killar, är de spänningen till en början eller har de enbart och göra med hur man mår? En tej som dras till "sådana" killar har oftast själv inte levt ett lättsamt liv. Eller så är tjejerna såpass unga att de kan manipulera och forma dem lite precis som dom vill. I mitt fall var det mer pondus och mystiken, vetskapen om att den här killen kanske inte är helt ofarlig som fick mig intresserad.
Mår du så dåligt som du gjort eller gör, borde man inte välja de trygga altenativet då ?
Ett tryggt alternativ ser olika ut för oss alla. Det beror helt och hållet på hur man är uppvuxen och vart man söker sin trygghet. Eftersom mina familjeförhållanden inte var särskilt idealistiska under min uppväxt sökte jag en trygghet och gemenskap tillsammans med andra. Och sjukt nog så känner mig trygg här.
Varför träffar du inte en lite mer "tråkig" kille som i längden är bäst för dig ?
Tro mig, jag har försökt träffa normala, "tråkiga", och bra killar både en och två gånger. Men med mitt bagage har det inte fungerat och de blir skrämda av att jag är annorlunda. När jag har mina dåliga dagar vill jag att min kille ska kunna stötta mig och veta vad jag går igenom och då är det inte lätt om man inte varit eller levt på samma sätt.
Handlar det kanske om spänningen eller att det händer mer med en "bad boy" ?
Min kille är en bad boy i andras och samhällets ögon ja. Men när han kommer hem till mig lägger han det mesta på hyllan och bara är sig själv tillsammans med mig. Visst har vi våra bråk som alla andra men när han är hemma med mig är det vi som gäller och ingen annan eller något annat. Han vill göra mig lycklig.
Blir det kanske bara att man hamnar hos just dom när man mår dåligt med tanke på att man brukar mer alkohol och droger när man är i de tillståndet ?
Tillståndet ? Jag ska vara riktigt ärlig. När min kille satt inne drogade och drack jag alldeles för mycket. En fjärdedel av detta sa jag till honom under tiden han var på kåken, resten fick han reda på när han kom ut och ryckte upp mig ordentligt! Sen han kom ut har jag minskat på drogerna DRASTISKT (bortsett från överdosen), men jag brukar inte droger regelbundet längre och han förbjuder mig också att göra det. Så han har på sätt och vis hållt mig borta från skiten mer än när jag var att klara mig på egen hand.
Hoppas dessa svar var till någon nytta ! / Kriss
18:43:39
Min Första Kärlek
Jag är förälskad, fortfarande så otroligt kär. Jag har aldrig riktigt mött kärleken tidigare innan jag såg ditt ansikte.
Att se på stjärnorna utan dig får min själ att gråta. Mitt varma hjärta är full av värkande smärta när vi är ifrån varandra. Du är min fader, min soldat. Du beskyddar mig och du räddar mig. Du är min bästa vän, du är min man. Du är min läkare, min psykolog, den som hjälper mig att överleva. Du är mitt allt. Jag älskar dig och behöver dig för jag kan inte leva utan dig. Jag litar på dig blint så bara ta mina händer i dina föralltid och lär mig allt jag inte vet. När vi älskar renar du mig, för mig är du oskyldig. Jag älskar att kyssa dig och kommer aldrig sluta. Jag älskar allt med dig min man och det känns som vi varit med varandra i många år och många krig sedan vi blev förälskade. Vi har något speciellt älskling, du och jag. Vi kan gråta, växa och vara oss själva tillsammans. Jag älskar dig mer än livet så skulle du en dag lämna mig är min sista önskan att du tar det ifrån mig. Du är min första och största kärlek.
21:03:39
Vilket temperament !
Vi hade bestämt oss för att vakna tidigt och inte ligga och dra i sängen hela dagen.
Larmet från mobilen ljöd högt men vi lät det vara och snoozade en timme för länge.
När vi väl vaknar till liv antar jag att han och jag borde bytt plats i sängen när vi lagt oss för han hade verkligen vaknat på helt fel sida av sängen. Han skällde på mig för att jag inte väckt honom tidigare, men vadå ? Han kan väl gå upp istället för att ligga kvar första gången han hörde larmet själv? Vi skulle åka till stan en sväng idag jag och han hade vi bestämt. Jag var inte alls på humör då jag hatar att stressa, men vi kom iväg tillslut. Vi skulle iväg till en butik som han specialbeställt en sak på först och jag hade sådan lust att slå honom så det inte var sant.
När vi stod i butiken började han tjaffsa med en anställd och han fick värsta utbrottet och skrek på den stackarn.
Hade jag inte ryckt tag i min kille och bokstavligen släpat honom därifrån så hade han med all säkerhet slagit killen bakom disken. Hej liksom, här är vi diskreta som fan känner jag. Folk i butiken såg ju helt skräckslagna ut och skämdes ihjäl när vi var påväg ut. Bara väntade på att väktare eller polis skulle dyka upp, men vi hade turen på vår sida idag antar jag. Jag behövde in i en butik och köpa lite saker till mig själv på hemvägen och när vi står i kön ser han otroligt besvärad ut. Svetten pärlade sig på hans panna och han vägde av och an på sina fötter. Går man runt med en skottsäker väst, t-shirt, munktröja OCH en jacka så är det väl inte så konstigt.
20:49:41
Förvirrad
Jag kan klistra ett leende på mina läppar och säga att jag mår bra och aldrig haft det bättre .
Jag kan säga till mina vänner att jag är glad att du äntligen är hemma och att jag aldrig vill vara utan dig igen.
Att jag äntligen är levande igen och att jag känner mig fri att leva ...
Jag kan försöka ljuga, låtsas och sätta upp en fasad om att du är den rätta och att jag inte kan leva utan dig.
Vem försöker jag lura när jag säger att jag är en stark kvinna som klarar det här ?
Vad håller jag på med ? Alla ser ju ändå rakt igenom mig.
När du var borta var jag ute och festade mycket för att slippa tänka.
När du var borta var mörkret i hjärtat och tomrummet stort, men jag blev van att klara mig själv och nu när du är hemma känns det så ovant att ha dig. Jag känner mig grymt förvirrad vissa dagar.
Jag valde ju själv att stanna kvar och vänta på dig men livet blev inte alls som jag trodde när du kom hem ..
Du har saker att göra, du har platser att vara på och jag blir alltid lämnad bakom ..
Jag har vant mig nu och blir nästan arg när du väl är hemma för jag vill vara ensam ...
Mina tankar är väldigt snurriga idag, ni får ursäkta det osammanhängande inlägget.
01:09:57
Om ni också vill skriva av er eller fråga
Då kan ni skicka mig ett mail om ni tycker att det känns lite utlämnande att skriva en kommentar.
Svarar på alla mail och inga frågor är för konstiga .. [email protected]
23:19:45
Uppgiven
Hela min kropp värker, har inte tagit det lugnt en sekund sedan jag blev utskriven från psykiatriska beroendekliniken. Jag äter mina mediciner som jag ska men de verkar inte på mig så försöker hålla mig sysselsatt hela tiden för att slippa tänka. Kravet dom ställde innan de skrev ut mig i Fredags var att någon skulle vara med mig under de två första dygnen för att jag inte fick vara ensam. Men vad händer ..
Kliver ut från beroendekliniken med två plastpåsar fyllda med mina personliga tillhörigheter i.
Jag är dimmig i huvudet av alla tabletter och en aning knäsvag när jag stapplar ut i snön.
Utanför är det ingen som välkomnar mig, ingen som hämtar mig och min pojkvän svarar inte när jag ringer.
Fick ta en taxi hem istället och väl hemma möts jag av min lillasyster som står och diskar i köket.
Släpper påsarna på golvet och går till sovrummet där min kille ligger och sover ..
Känns ju verkligen bra att man har något stabilt att falla tillbaka på när man mår som man gör.
Så fort han vaknade drog han på sig kläderna och skulle ut till grabbarna och syrran skulle till jobbet.
Där satt jag som en idiot och undrade ... Grät som fan för att jag är så dum o tro att någon annan skulle ta hand om mig när jag behövde det också . Har städat från golv till tak i den här lägenheten nu bara för att kunna sova på nätterna .. Killen är iväg hela dagarna till sent på natten .. Den lilla tid vi får tillsammans är han påverkad av droger numera .. Önskar jag kunde räcka till lite till ..
01:03:05
Ingen av oss är perfekta - Men tillsammans är vi unika.
Att bli och vara tillsammans med en man som har gängtillhörighet är ingenting för en nybörjare.
Dessa personer lever med en annorlunda syn på både kvinnor och på samhället.
Många har avtjänat långa fängelsestraff och har levt med en helt annan struktur i vardagen än den "vi" är vana vid.
För dessa män gäller det att hålla en fasad utåt och aldrig bli för känslomässigt involverad i någon eller något.
Bryr man sig om en annan människa för mycket är man inte 100% fokuserad på det man "gör".
Jag har börjat vänja mig vid ensamheten nu.
Känner inte alls samma behov av att ha honom hos mig hela tiden.
Jag får den tid jag behöver för att göra mitt, men självklart är mina tankar alltid hos honom.
Vår relation har varit lite knepig redan från dag ett för vi pratar inte samma språk vilket gjorde oss osynkade.
Med språket menar jag inte det muntligt utan hans sätt att tänka stämde inte ihop med mitt sätt , alls.
Jag har en rebellisk sida, är mycket driftig och otroligt envis vilket han fått erfara många gånger.
Båda har vi ju våra egna värderingar som nu sakterligen börjar smälta till gemensamma ...
Ingen av oss är perfekta - Men tillsammans är vi unika.
Låter den här musikvideon tala lite för sig själv ..
02:21:38
Borderline - Jag får ju skylla mig själv helt enkelt!
Jag börjar med att lägga upp en kommentar från en läsare som verkar ha en annan kvinnosyn än väntat.
Detta är iallafall kommentaren till mitt inlägg "Älskar Älskar Inte".
Svin?
Vilken jävla idiot som åker tillbaka till honom.
hon visste mkt väl som väntade när hon kom dit.
Hon har bara sig själv att skylla sen att det är en tragisk historia ja det är det..
men som sagt hon får skylla sig själv.
ger man sig in e leken får man leken tåla.
Jag vet inte om jag var otydlig i det jag skrev i inlägget "älskar älskar inte" ?
Du sitter bakom en dator och ger dig själv rätten att döma mig för att jag får skylla mig själv ?
Det jag har levt och lever fortfarande ett orättvist liv där jag känner mig missförstådd många gånger.
Tror du "Robban" att jag gick tillbaka för att sedan sitta och tycka synd om mig själv ?
Jag gav mig aldrig in i en lek - för mig blev detta blodig verklighet.
Att ge sig in i en lek gör man frivilligt och man är även medveten om koncekvenserna.
Det är precis såhär åklagare "tänker" i våldtäcktsfall, överfall, misshandel & kränkning.
Det han gjorde mot mig var inte mänskligt, jag var ung och jag var livrädd.
Är det mitt fel ?
Det är samhällets fel som tillåter människor som dig ens få ha en sådan åsikt.
Alla gör vi val, men inte en människa väljer inte detta liv utan en anledning.
Att jag har diagnostiserats för BORDERLINE gör det inte heller lättare.
Här får ni som inte riktigt vet vad det innebär lite på vad det handlar om.
Det är ingenting man föds med, detta utvecklas oftast efter ett trauma i sin barndom.
Sen att man inte hade en förälder som inte alltid var stabi heller så ...
Så då kanske det inte är så jävla konstigt att man gått åt fel håll.
- Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer.
- uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.
- uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
- visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
- uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar.
- är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
- känner en kronisk tomhetskänsla.
- uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
- har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.
Mer om detta tänkte jag faktiskt skriva om imorgon, men en sak till Robban ...
Att som snubbe sitta och tycka det är rätt åt mig eller någon annan tjej att bli behandlad på det sättet är du lika omanlig som de som andra.
Så gå och skaffa dig en ryggrad till nästa kommentar.
KrisS
20:35:59
Nära att begå självmord av misstag ...
Jag sitter i soffan och röker på min trogna cigarett och lyssnar på lagom nedstämd musik.
Dimman är fortfarande tjock pågrund av all medecin jag har fått under veckan som gått.
Efter ett bråk med min pojkvän pågrund av att jag legat i sängen hela dagen så tog det verkligen stopp.
Jag var nere, deprimerad, ruskigt uppgiven och han förstod inte när jag försökte förklara.
När du inte har en fast punkt i livet är det sjukligt lätt att gå vilse i en ond cirkel.
Jag har en emotionell störning vilket gör att jag har mycket svårt att hantera känslor men han vill inte förstå detta.
Men just den natten slängde jag i mig mellan 18 till 20 starka xanol tabletter, inte för att somna in utan bara få sova och slippa tänka på att jag aldrig räcker till åt alla de runt mig som behöver mig så mycket.
Jag känner mig så sjukt misslyckad över att inte vara den person som alla andra önskar att jag var ..
Allt är en dimma, jag sitter med huvudet mellan knäna och ser ett par kängor framför mig, det är två ambulansmän som står i mitt vardagsrum. Jag är yr och förvirrad och har inte riktigt koll på vad som händer.
Min syster står och gråter, helt förtvivlad för att hon tror att hon ska förlora mig.
Efter många om och men så fick ambulanspersonalen ta med mig och köra mig till psyket.
Där får jag reda på att jag skulle hamna på en låst avdelning, PANIK!
Tabletternas effekt hade väl inte riktigt slagit på mig när adrenalinet och paniken bröt ut.
Jag försökte ta mig ut från avdelningen på alla sätt, sparkade på glasdörrarna, tänkte slänga en stol mot ett fönster, försökte klättra över en mur som fanns på rökrummet för jag ville bara HEM!!!
Tårarna sprutade och när polisen dök upp gjorde det inte saken bättre för den delen heller.
Jag kämpade emot så hårt jag bara kunde, två poliser plus en nattsköterska fick hålla fast mig för transport.
Efter det är det mesta bara en dimma ...
Jag låg på medecinska ett dygn ungefär, jag hade tagit en nästintill dödlig dos av tabletterna och det ansågs vara ett allvarligt suicid försök. Så jag blev flyttad till en låst avdelning på LPT som innebär Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Där har jag varit i ungefär en vecka nu ..
Så snälla .. Tro inte att jag är psykiskt sjuk .. Jag ville bara sova för att jag var trött och missförstådd ..
16:03:11
Jag ursäktar min frånvaro
Men jag har faktiskt inte haft möjlighet att uppdatera min blogg eftersom våran el blev avstängd under fyra dagar. Jag var nära att sjunka ner i en depression när jag blev helt avskärmad från omvärlden.
Sen att killen inte var hemma och att jag satt här ensam gjorde inte heller saken bättre, panik.
Men nu fungerar allt som det ska igen. Fortsätter mitt inlägg om hur min tid under behandlingstiden kändes.
Jag var i chock när jag hamnade på paragraf 12 hemmet.
Förstod inte riktigt alls hur de kunde gå in med ett LVU när socialtjänsten varken hade positiva pisseprov på mig eller något annat som bevisade att jag levde ett destruktivt liv, förutom att min mor hade slängt ut mig och jag levde på gatan iprincip så fick jag ju göra det bästa av situationen.
Personalen på hemmet var inte direkt något stöd heller vill jag lova och jag kände mig så sjukt missförstådd.
Man blir alltid tilldelad två "faddrar" som ska finnas där för en som samtalskontakt när man bor där.
När jag väl öppnade upp mig för dem om af jag hade varit med om, våldtäckter och misshandel av mitt ex så fick jag inte det stöd jag behövde. I mina papper stod det sedan att jag förstorade upp allting, de påstod ordagrannt att jag hade ljugit om det. Hur förtvivlad blir man inte då om de inte tror på det jag säger och stöttar mig ?!
Allting var så överdrivet från deras håll, som när jag skulle upp på LVU förhandlingarna tillexempel ...
Då fick jag åka TPT (fångtransporttjänst) med handfängsel, först bli placerad på häktet i väntan på att de som körde skulle äta lunch och sedan hade vi förhandlingarna.
De tyckte fortfarande det behövdes LVU på mig.
Jag ansågs vara en fara för mig sälv och min omgivning.
Fattade ingenting ..
Det är så många gånger jag kännt mig missförstådd, sviken och övergiven av sammhället ..
Kanske därför jag drar mig till umgängen som jag gör ..
De förstår mig på ett sätt som andra inte gör.
I mitt nästa inlägg kommer jag skriva om det år som precis har gått och tagit alla krafter jag haft.
Självmord, rättegångar, missbruk och allt som hör till ..
00:41:23
Tjejer med en skev bild på den undre världen
Att vara tjej och leva i gängkulturen ärrar en på väldigt många sätt och många blir bedragna av fasaden.
Jag trodde att gängmedlemmar höjde sina kvinnor på pedestal och gav dem allt de önskade på alla sätt.
Vem har inte suttit och lyssnat på hiphopslängor där "G's" sjunger om hur de ger sina kvinnor diamanter som kompensation för att de har dåligt samvete över att de inte kan tillbringa så mycket tid med henne som hon vill ?
Kanske om man nu är en hiphopstar som låtsas och tjänar pengar på bra röst och bra historier, men i den riktiga undre världen fungerar det inte så. Det är så mycket tårar och så mycket slit bara för att klara sig igenom en månad åt gången. Vissa gånger går det bra men vissa gånger är det bara en massa slit i onödan från båda håll.
Vi tjejer förväntas att ta hand om hemmet, barnen, hålla allt flytande medans de reser och knyter sina säckar.
Men hur lätt är det när man är vilsen och han är allt du har att leva för i princip ?
Man bäddar ner sig i sängen, ligger och tröstäter och slänger i sig både en och två sömntabletter för mycket bara för att slippa tänka och känna den gnagande oron inom sig.
Jag försöker iallafall att låtsas som jag stänger av mina känslor när han är iväg men vem fan försöker man lura?
Om man älskar någon med hela sitt hjärta går man ju sönder när han inte är med dig.
Jag känner mig många gånger orättvist behandlad, lurad i vissa fall.
Har vänner som undrar vad jag egentligen får ut av att vara tillsammans med min kille ...
Han älskar mig och jag älskar honom, ibland räcker det .. Ibland inte.
Sitter dag ut och dag in i den här lägenheten och helt tappat motivationen av att leva för dagen.
Jag kan inte ens påstå att jag lever alls vissa dagar, det är bara samma sak hela tiden .. Sova, sova, sova.
All min energi lägger jag på honom för en stark man behöver en stark kvinna.
Men vad händer när jag är svag ?
Vissa dagar känner jag mig schizofrein för ena sekunden känner jag så och andra sekunden är det tvärtom.
Vårat förhållande är som en tornado, men när vi bråkar och jag säger stopp och går ut och ställer mig i snön i tårar och bara står utan något mål eller någonstans att ta vägen är det inte mycket mer att göra än att vända tillbaka.
17:45:25
Paragraf 12 Hem
Poliserna stod i hallen och vänade på mig medans jag tog på mig kläderna.
Ilskan bubblade inom mig som het lava, hur kunde min egen mor delge mig till polisen?
Jag var fortfarande utmattad från kvällen innan så jag sjönk ihop på sängen i tårar.
Poliserna gav mig ett ultimatum, antingen gick jag frivilligt med dom ner till bilen eller så skulle de bära ner mig, de hade inte tid för sånt här.
Sånt här? Jag var 18 år gammal, helt förstörd och skärrad. Borde de inte visa lite mer förståelse? Men jag klev ut i hallen, tittade inte ens på min mamma när jag tog på mig jackan och gick ner till parkeringen med dom. Här startade min helvetes resa.
Jag skulle placeras på ett paragraf 12 hem, under resans gång fick jag byta polisbil 6 gånger då de inte fick köra utanför deras kommuner. Det var en tröttsam resa och Adrian ringde min telefon under resans gång hela tiden, han försäkrade mig om att han skulle frita på min kommande LVU förhandling. Väl framme efter en tröttsam resa fick jag gå in genom en larmad dörr, bli kroppsvisiterad, ta av mig alla mina kläder och polisen lämnade över mina saker till personalen. Efter dusch under bevakning fick jag en mjukisdress att ta på mig sen fick jag sitta isolerad under en vecka. Detta tärde ännu hårdare på mig och mina avtändningar var inte att leka med. Tillslut kom dagen då jag fick komma ut på avdelningen till de andra. Det var bara tjejer som bodde där och det påminde lite om ett fängelse. Det var ett allrum, ett kök, gemensam dusch och en korrior till våra rum som mer liknade celler. Pansarglas och alla möblerna satt fastskruvade i varandra. Jag skrev mycket brev under den här tiden, men jag tog mig genom det tillslut.
Jag satt nästan 3 år på behandlingshem på 3 olika.
Förlorade de 3 bästa åren i min ungdom.
Men jag ser det såhär, hade jag inte hamnat där jag gjorde och hade inte min mamma kämpat för mitt liv så hade jag inte levt idag.
23:03:19
Älskar Älskar Inte
Hans opålitliga temperament gav sig till känna allt oftare och mer intensivt än tidigare.
Allt oftare sågs jag med blåmärken som inte rikigt gick att sminka över och andra började visa sin oro. En dag fick jag ett telefonsamal från min kontaktperson på socialtjänsten. Han meddelade att de hade beslutat om att sätta ett LVU på mig (Lag om vård av unga). Jag blev ställd och han vädjade att jag skulle avslöja vart jag befann mig någonstans så de kunde hjälpa mig. Jag hade aldrig tidigare pissat positivt, de hade ingenting att gå på för att sätta ett LVU på mig förutom min mammas utsago. Deras påstående anledning var att jag hade ett destruktivt umgänge, självklart höll jag väl med om den biten för mig själv. Kunde inte med att berätta om min livssituation, i den här världen självömkar man inte och speciellt inte för soc. Innan vi la på sa min handläggare att om jag inte lämnade in mig frivilligt skulle de efterlysa mig istället, och så fick det bli.
Jag lyckades hålla mig undan polis och fortsatte bo i lägenheten med Linda, Greger och Adrian.
En natt när jag och Adrian hamnat i ännu en eldig konflikt gjorde jag vad jag kunde och rymde hem till en vän. Där sov jag i ett dygn och blev sedan tvungen att återvända hem för att han inte skulle vända upp och ner på stan och mina vänner, det var inte värt det.
Jag satt i bussen påväg till lägenheten, kallsvettades och vågade inte svara när han ringde.
Jag antog att han inte skulle vara hemma när jag kom, han sålde droger precis som jag och hade mycket att göra dag som natt. Jag svarade på honom när jag klev av bussen och han var inte glad. Han hade suttit och väntat på att jag skulle dyka upp hela dagen och jag visste mycket väl hur mycket pengar han förlorat på det. Magen drog ihop sig, svetten började rinna och jag var nära på att börja gråta. Nu kunde jag inte vända, bussarna gick inte så ofta härifrån och han stod och tittade på mig genom fönstret.
I trappuppgången hörde jag dånet av musik och människor, det var fest uppe hos oss som vanligt så jag kunde pusta ut en aning. Men där han stod och höll upp dörren åt mig rodde jag att hans blickar skulle döda. Han sa inte ett ljud när jag slank förbi honom in i hallen men när jag böjde mig ner för att dra av mig skorna fick jag en hård spark rakt i ryggen så jag flög med huvudet före in i väggen. Jag såg verkligen stjärnor och ingen annan hade reagerat på det som nyss hänt. Han drog mig in i badrummet i håret, tryckte upp mig mot kaklet och började dunka mitt huvud mot det samtidigt som han skrek på mig så salivet flög. Skyddade mitt ansikte så gott jag kunde, tryckte bort hans ansikte med mina händer och pressade in naglarna i huden. Han knäade mig så jag sjönk ihop och sedan haglade sparkarna över min kropp.
När han var klar gick han ut från badrummet och slog igen dörren.
Jag låg på det kalla golvet och försökte få luft, grät och svimmade av för en stund.
När jag vaknade kravlade jag mig upp från golvet och öppnade badrumsskåpet där jag hade gömt kokain, en massa smärtstillande och lugnande. Hävde i mig allt och kurade ihop mig på golvet igen. Låg där i ca 3 timmar då dörren öppnades och han kom in igen. Han lyfte upp mig i sina armar, satte sig med mig på toalettstolen och vaggade mig fram och tillbaka samtidigt som han smekte mitt hår. Han sa att han älskade mig, därför gjorde han så.
Mitt hjärta slutade slå den natten.
Han fick hålla igång mig hela natten och dagen efter började allting om igen.
Då lämnade jag honom så fort jag hade chansen och kte hem till min mamma.
Dagen efter vaknade jag av att polisen var där för att hämta mig.
19:16:00
Förlora inte dig själv
Ibland är det svårt att skriva, man vet inte riktigt i vilken tråd man ska dra i.
Det är så mycket bagage jag har dragit runt på länge och inte kunnat packa upp.
Men när jag skriver lär jag känna mig själv på ett annat sätt och det är viktigt med självkännedom när man ska försöka sig på att pussla ihop det trasiga.
När jag ser tillbaka på det som varit ryser jag men är ändå tacksam över att jag blivit så stark. Jag hade inte varit samma person om jag inte gått igenom det jag gjort, men många gånger kände jag mestadels för att lägga mig ner och dö.
Om andra ser dig som en förlorare och gett upp hoppet om dig för längesedan ..
Bry dig inte utan ställ dig upp och visa hur stark du är.
Det som inte dödar, det härdar.
Hoppet är det sisa som lämnar en människa.
04:11:32
Hjälplös
Han hade bestämt sig för att han ville ha mig och var det något han ville ha tillräckligt mycket fanns det ingenting som stoppade honom. Det blev en katt och råtta lek, han gjorde allt för att nästla sig in i mitt inre och gjorde ännu mer för att linda mig runt sitt lillfinger. Ju hårdare jag kämpade emot desto hårdare blev hans grepp. Tillslut gav jag upp och lät honom på något sätt vinna mitt hjärta, han snarare tog det. Det var ingen kärlek från första ögonkastet, inte heller i början av vårat såkallade förhållande.
Från min sida var det hat och avsky och från hans enbart erövring, jag var en vildkatt som ingen tidigare hade lyckats tämja och han antog den utmaningen med glädje.
Men någonstans under vägen, jag minns inte riktigt när så började kärleken gro i hatet.
De förnedrande sakerna han ibland sa gav mig någon sorts bekräftelse och fick mig tro att det faktiskt var så och att jag behövde en stark man som rättade till mig.
Han manipulerade mig till att tro på många saker, som att han älskade mig.
Jag minns särskilt ett tillfälle, det var en kväll som vilken annan somhelst.
Vi satt hemma ett gäng för att dricka och spela poker, det var nästan alltid fullt hus hemma hos Linda & Greger. Jag hade gått ut till köket för att blanda mig en ny grogg, skickade iväg lite sms till folk och smuttade på vodka blandningen när Adrian kom in. Han var full och drogpåverkad. Varför han kom fram och slog mobiltelefonen ur handen på mig vet jag inte, han trodde jag pratade med andra killar, eller kanske hade hemlängtan så jag ringt mamma.
Det hade inte varit en bra ide, jag fick inte ha någon somhelst kontakt med min familj då det kunde innebära problem om nu socialtjänsten fick reda på vart jag var.
Jag pratade med låg röst och försäkrade honom om att så inte var fallet.
Han plockade upp mobiltelefonen och stoppade ner den i sin ficka, detta kontrollbehov.
Vi hamnade i en ännu större konflikt under natten, han hade fått reda på att Greger smussla till mig droger i smyg och jag kunde inte neka framför Adrian och hans vänner.
Jag kände hur det isade i hela kroppen när han kallade mig hora, knarkare, pundare, slyna, lögnare. Min blick var sänkt och hela rummet var tyst och jag kände alla hans vänners ögon iaktta mig, men inga av deras blickar brändes som hans och sved inte lika mycket som den örfil jag fick i nästan samma sekund som tystnaden. Jag drog efter andan, bad om ursäkt och tittade upp på honom under luggen, bet mig hårt i läppen för att inte börja gråta. Hans röst fick mig att rycka till av rädsla när han skrek och bad mig upprepa vad jag precis sagt. Jag sa förlåt ännu en gång och den här gången kom örfilen innan orden helt lämnat mina läppar. Jag stapplade bakåt, vimmelkantig av den hårda smällen. Han rusade fram till mig, tog ett stryptag om min hals och skrek samma sak igen om att han ville jag skulle repetera det jag nyss sagt. Förlåt. Den här gången var det ingen örfil, ett knytnävsslag träffade mig i ansiktet så jag handlöst föll bakåt och ramlade rakt genom glasbordet som stod framför soffan. Efter det minns jag inte särskilt mycket. Bara smärta. Han hade dragit upp mig i håret, sparkat mig i magen, haft sönder mina kläder, spottat på min blottade hud och upprepade gånger kallat mig hora innan han skulle avsluta allt med att tvinga mig ha sex med honom framför sina vänner. Jag föll in och ut ur dimman, försökte göra motstånd men jag hade verkligen inga krafter kvar för det. Hans vänner hade inte ens stake nog att göra något.
Jag kände hur ögonen brände, om det var tårar eller blodet som rann nedför mina kinder vet jag inte, men jag slutade streta och gav upp. Försvann in i mörkret och önskade att allt snart skulle vara över ...
23:21:50
Mötet som förstörde mitt liv
Min mamma visste inte vart jag var, inte heller min syster. Jag hade slutat svara på deras samtal för länge sedan. Jag isolerade mig, med folk jag då ansåg vara mina vänner och fortsatte med mitt självdestruktiva beteende. Men jag hade gått ut på fältet igen, för jag behövde pengar. Socialtjänsten beviljade mig ju inga pengar eftersom de inte hade min nuvarande adress och eftersom det florerade mycket droger i just den här lägenheten kunde jag inte heller röjja vart jag bodde någonstans. Jag satt fast och det spelade ingen roll om jag knappt hade några krafter kvar, jag måste ju leva och pengar ramlar ju inte framför fötterna direkt. Så det var bara att bege sig in i dimman.
Linda,Greger och jag hade suttit inne på en lite halvunken bar under kvällen.
Jag behövde en drink och sedan skulle vi bege oss hem för att sova, men så blev det inte.
Vi stannade till på en hemmafest, det skulle bara bli en kortis för att träffa en köpare. Väl där träffade jag på lite gamla vänner och en man som satt i en soffa längst bak i rummet synade mig med blicken. Jag slängde en blick på den söta blondinen han hade armen runt och innan jag hann blinka låg hon på golvet. Jag flinade och mötte hans blick igen, skakade på huvudet och vände mmig mot de andra igen. Dröjde inte lång stund innan jag kände hur någon tog ett grepp runt min arm och viskade i mitt öra "är inte du den tjejen som var med om den där olyckan och låg på sjukhus ett bra tag"? Jag drog snabbt åt mig min arm, blängde på honom och sa att det inte angick honom, han kunde gå tillbaka till den stackars blondinen som satt ensam kvar i soffan och tittade försynt på oss. Han skrattade högt och fortsatte prata med mig, han ville veta vem jag var och vad jag gjorde där. Blängde på honom surare den här gången och bad honom sköta sitt och lämna mig ifred. Jag drog på mig jackan och gick ut med Linda och Greger hack i häl. När vi väl kommit hem ringde Gregers mobiltelefon och han räckte över den till mig. Vi hade inga gemensamma vänner då han lätt var 10 år äldre än mig, men rösten i luren var bekant. Han sa "vi träffades på festen innan, är påväg hem till er nu, glöm inte vad du lovade mig" han avslutade samtalet med ett hånskratt och sen var det tyst. Greger sa att det var hans kusin som var påväg och jag frågade surt vad han lovat för jag hade då fan inte sagt något, så bäng var jag inte.
Efter en kvart vällde det folk in i lägenheten och självklart var det killen på festen som ställde dumma frågor som hade ringt. Jag satt och rökte på min cigarett framför tvn och besvärade mig inte ens att titta på honom när han satte sig i fotöljen snett framför mig. Han flinade och frågade varför jag var så tyken, han tyckte att jag borde komma och sätta mig i hans knä istället. Fortsatte att röka på min cigarett och sa åt honom att åka hem, här skulle han inte ha något att hämta ändå. Reste på mig för att hämta vattenflaskan som stod på bordet och han såg sin chans att dra ner mig i sitt knä, han flinade hånfullt när jag sa åt honom att släppa och hans vänner likaså. När han efter andra uppmaningen inte släppte taget tömde jag vattenflaskan över honom. Han flög upp och vrålade att jag inte visste vem han var och hans vänner blev tysta. Han skulle inte tro att jag brydde mig om vem han var överhuvudtaget, vad skulle han göra? De andra lämnade rummet och det var bara han och jag kvar. Han berättade han han fastnat kraftigt för mig och att han på ett eller annat sät skulle ha mig. Varken jag ville eller ej, han kunde ju alltid försöka.
Detta blev början på en mardröm utan dess like, med våldtäckter, misshandel, överdoser och paragraf 12 hem . Kommer skriva mer ingående om detta i mitt nästa inlägg.
02:40:59
En fara för mig är en fara för dig
Hemkomsten från sjukhuset blev inte riktigt som vi tänkt oss, en kamp för hela familjen.
Hans familj hade uppvaktat mig på sjukhuset med drösvis av blommor och choklad, men ingen fick på några villkor vistas i rummet där jag låg förutom min familj som var rädda för att något annat skulle hända då jag var såpass försvagad. När jag väl kom hem från sjukhuset fick jag samtal från honom även om jag bytte telefonnummer. Detta tärde mycket på mig och min mors relation som redan då var djupt sargad.
Vid ett tillfälle när min lillasyster Maya var påväg från skolan tog sig 5 män in i våran lägenhet och hotade att våldta min mamma om de inte fick en summa pengar.
Detta blev droppen, mamma ringde polisen som tog männen på parkeringen utanför vår lägenhet.
Efter 3 månaders läketid och jag fortfarande inte var helt återställd hamnade jag och min mamma i en konflikt med varandra som urartade till ett slagsmål.
Vi stod och dividerade i hallen, tror det var om mina vänner och drogerna hon misstänkte mig ta.
Jag stod och pillade bort smuts under naglarna med en liten sax och vände mig om för att gå in i badrummet, jag orkade helt enkelt inte lyssna på hennes gap och skrik, det gick ju inte att disskutera som normala sansade människor.
Men när jag vände mig om rusar hon upp bakom mig, drar tag i mitt hår och sparkar till mig i ryggen. Det blixtrade till framför mina ögon av smärta och jag vände mig rent reflexmässigt, tog ett stryptag om hennes hals och satte saxen mot den. Hon tystnade och jag vaknade upp ur mitt ursinniga koma av min systers tysta gråt där hon stod tryckt mot en garderob i hallen. Jag gick hemifrån och var inte välkommen tillbaka. Där stod jag ute i regnet och hade ingenstans att ta vägen. Bodde hos en vän och hennes mamma under en period, flyttade till en annan tjejkompis för att bara stanna kvar där ett litet tag och sedan hjälpte hon mig så jag fick flytta hem till ett par av hennes vänner. Linda och Greger.
Jag fick sova på en madrass på golvet i deras vardagsrum, de sov också där på en annan madrass. Jag somnade när det var mörkt och vaknade när det var mörkt. Varje tillfälle jag var vaken hällde vi i oss droger. Jag försökte bedöva hela mig, förstod inte ens varför jag fortsatte leva överhuvudaget. Jag började skära mig illa i armarna, om inte drogerna bedövade min inre smärta gjorde detta det ... Men det slutade oftast med att Linda och Greger hittade mig var och varannan dag avdäckad, hängandes över toalettstolen nerblodad i deras badrum.När jag väl rörde mig ute bland folk varade det inte länge, mina avtändningar var inte att leka med, jag blev otroligt elak, lättretlig, ville bara sova.
Vänner som kom hem till oss ibland såg hur illa det var med mig, min hy var grå, ögonvitorna gula och jag var så smal . De trodde verkligen slutet var nära.
20:34:06
Att sälja sin själ för pengar
Det är många hemligheter jag bär på, en av dem är att jag nästan gifte mig för pengar. Det är vanligare än man tror, men det höll också på att kosta mig livet. Pengar är inte allt.
50.000 kronor är inte mycket pengar för att sälja sig själv, så ser jag det.
Han var bara 2 år äldre än mig och kunde inte prata svenska så bra, tur att min arabiska var någorlunda på den tiden. Vi blev rätt goda vänner och hans familj var väldigt uppskattande och snälla mot mig för att jag var villig att hjälpa honom att stanna. Vi var på två möten hos migrationsverket och allt gick skitbra, precis som vi hade planerat det. Alla papper ordnades och snart var det bara giftermålet kvar att fullborda. Jag blev mer och mer osäker ju närmare datumet vi kom och när vi en dag var hemma hos hans familj för en stor släktmiddag släppte han bomben. Han gick ner på knä och friade på riktigt och förklarade att han hade blivit förälskad i mig! Vad skulle jag göra nu? När hela hans släkt satt där och klappade händer och var helt till sig. Jag blev tvungen att spela med såklart och en vecka efter det så hade vi en förlovningsfest på hans födelsedag i en stor lokal med mycket folk och god mat.
Dagen innan vi skulle gifta oss satt jag inne på en bar tillsammans med hans kusin och pratade.
Hävde i mig den ena redbullvodkan efter den andra som jag spätt med kokain och ville verkligen bara försvinna rakt genom jorden. Jag ville ju bara hjälpa en vän i nöd, men hela den här cirkusen hade spårat ur och jag blev tvungen att sätta ett stopp för detta innan det var försent. Nu tänker ni säkert att jag faktiskt får skylla mig själv och kanske borde tänkt på detta tidigare, men hade ni varit där hade ni förstått. Jag behövde pengarna, allt skulle ju bara vara på papper! Men nu blev hela familer involverade och jag visste varken ut eller in. Så där satt jag och snurrade på min förlovningsring och väntade på att han skulle komma och plocka upp mig efter han slutat jobba på familjens restaurang. Klockan var runt ett när han kom för att hämta mig och jag frågade honom om vi inte kunde åka någonstans för att äta, jag behövde verkligen prata. Han förstod att det var något som inte stämde i mitt tonfall och såg sammanbiten ut. Jag lättade mitt hjärta och sa att jag inte kunde fullborda detta, det hade blivit för mycket.
Efter den kvällen vaknade jag upp på sjukhus där jag låg nästan en månad.
Vill inte gå in på direkta detaljer som kan röja min identitet, men jag hade kraftiga skador och läkarna trodde inte jag någonsin skulle kunna gå igen.
Jag var nära på att bli hedersmördad - Om inte han fick mig, skulle ingen annan heller få det.
Att "smutsa" någons heder är inte något man leker med ...
19:52:05
Spårlöst försvunnen
Skriver både i nutid och dåtid på bloggen ..
Detta inlägg låg nyss uppe på Davids blogg.
Jag står och röker på min cigarett och tittar ut genom fönstret fortfarande nyvaken.
Inte hört ett ljud från honom på hela natten och det gör mig nästan spyfärdig.
Det är inte av tanken att jag tror att han har varit med någon annan, inte heller av tanken att han skulle ha suttit och festat med sina vänner hela natten. Det är polisen. Tanken av att han skulle blivit intagen igen, kanske för att lämna ett urinprov eller kanske rent av sitta häktad skrämmer skiten ur mig. Han har bara varit ute i 2 månader och nerverna sitter utanpå kroppen så fort han går hemifrån. Jag är inte den som har kontrollbehov, men jag måste veta att han mår bra. Vår kärlek är väldigt invecklad, vi hatar varandra lika mycket som vi älskar varandra. Ibland har jag nästan lust att packa en väska och gå, men jag vet ju mycket väl att det fungerar inte så i den här världen. Det är bara att ta det som det kommer och hoppas på att en dag blir allting bra. Min hjärna går på högvarv när det börjar mörkna ute och ingen har hört av sig om vart han är. Vad han gör bryr jag mig inte om, vill ju bara veta att han lever. Det är också en fasa jag lever med dag som natt. För varje gång han går ut åker alltid den skottsäkra västen på. Det är lika normalt som att slänga på sig jackan innan man går ut. När han nästan varit borta i ett dygn ringer telefonen, det är han.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men han får sig en utskällning i vilket fall...
Det ända han har att säga innan vi lägger på att det är lika bra att jag inte vet vart han varit, sålänge han bara kommer hem hel och inte sitter i häktet så ska jag vara tacksam ...
Och tacksam är jag varje dag, på något konstigt sätt ...
