Ni Kan Kalla Mig Kriss

Nu börjar jag om igen & möttes av många otrevliga kränkande kommentarer


Jag skriver inte för eran skull, det är för min egen skull jag skriver för att på något sätt kunna bearbeta saker i mitt förflutna. Självklart har alla olika åsikter men är det verkligen nödvändigt med personliga påhopp? Det är många personer som lever/har levt som mig. Varför skulle vi vara patetiska och "gå och hänga sig", "gå och dö" med mera? Är vi mindre värda för att vi kämpar dagligen för att kunna stå på benen och kriga vidare för oss själva? Passar det inte att läsa på min blogg så kan ni hålla er borta, speciellt ni som skriver anonyma kommentarer som inte ens vågar stå för det ni skriver. Det är NI som är patetiska! Jag har kommit på benen igen och mår mycket bättre nu. Startat en utbildning som verkligen känns rätt den här gången. Jag missbrukar inte längre och jag har tagit avstånd från många av mina tidigare umgängeskretsar. Jag är stolt över mig själv och det är det ända som räknas! Så varför har jag inte bloggat på länge? Det är för att jag har prioriterat annat och jag har fått tillbaka min styrka och vilja att ändras. Jag har äntligen blommat ut och vet faktiskt vart jag är på väg i livet. Min hjärntumör är inaktiv just nu så oroar mig inte för den längre. Äter medicin regelbundet mot epilepsin och det har gett goda resultat. Jag har återfunnit min glädje i livet, hittat mitt kall.

 

Kommer fortsätta blogga och hålla er uppdaterade om vad som sker.