Ni Kan Kalla Mig Kriss

Halv sju i torsdags morse stod ambulanspersonalen i hallen för att hämta mig

Under lite över tre veckor hade jag kräkts ett par gånger om dagen så jag blev allt lite orolig, trodde det var maginfluensan som härjade men sådan "tur" hade jag inte denna gången. En kväll blev det värre än vanligt och jag tynade bort innan ett kraftigt epilepsi anfall som var olikt mina andra. P var där och gjorde allt för att få mig må bättre men huvudvärken och illamåendet eskalerade istället. Bad om två alvedon men fick istället tramadol som gjorde saken ännu värre. Tillslut beslöt P att ringa efter en ambulans och dom fick det inte lätt. Trodde jag skulle spy tarmarna ur mig. Väl på båren i ambulansen försvann jag in i dimman och på akuten gjordes diverse prov och sedan satte de in dropp på mig. Efter droppet mådde jag bättre för det var tydligen ett ämne (KALIUM) som var jättelågt vilket gör att man kan få kräkningar. Fick göra en ny skiktröntgen för att utesluta om det var blödning i hjärnan eller något tryck men det såg relativt bra ut. Fick åka hem senare på eftermiddagen och var riktigt utmattad. Men det är väl rätt givet. Tror anfallen triggas igång av stressen som alltid surrar runt mig och ångesten gör kanske inte saken bättre..