Ni Kan Kalla Mig Kriss

Han hade bestämt sig för att han ville ha mig och var det något han ville ha tillräckligt mycket fanns det ingenting som stoppade honom. Det blev en katt och råtta lek, han gjorde allt för att nästla sig in i mitt inre och gjorde ännu mer för att linda mig runt sitt lillfinger. Ju hårdare jag kämpade emot desto hårdare blev hans grepp. Tillslut gav jag upp och lät honom på något sätt vinna mitt hjärta, han snarare tog det. Det var ingen kärlek från första ögonkastet, inte heller i början av vårat såkallade förhållande.
Från min sida var det hat och avsky och från hans enbart erövring, jag var en vildkatt som ingen tidigare hade lyckats tämja och han antog den utmaningen med glädje.

Men någonstans under vägen, jag minns inte riktigt när så började kärleken gro i hatet.
De förnedrande sakerna han ibland sa gav mig någon sorts bekräftelse och fick mig tro att det faktiskt var så och att jag behövde en stark man som rättade till mig.
Han manipulerade mig till att tro på många saker, som att han älskade mig.

Jag minns särskilt ett tillfälle, det var en kväll som vilken annan somhelst.
Vi satt hemma ett gäng för att dricka och spela poker, det var nästan alltid fullt hus hemma hos Linda & Greger. Jag hade gått ut till köket för att blanda mig en ny grogg, skickade iväg lite sms till folk och smuttade på vodka blandningen när Adrian kom in. Han var full och drogpåverkad. Varför han kom fram och slog mobiltelefonen ur handen på mig vet jag inte, han trodde jag pratade med andra killar, eller kanske hade hemlängtan så jag ringt mamma.

Det hade inte varit en bra ide, jag fick inte ha någon somhelst kontakt med min familj då det kunde innebära problem om nu socialtjänsten fick reda på vart jag var.
Jag pratade med låg röst och försäkrade honom om att så inte var fallet.

Han plockade upp mobiltelefonen och stoppade ner den i sin ficka, detta kontrollbehov.

Vi hamnade i en ännu större konflikt under natten, han hade fått reda på att Greger smussla till mig droger i smyg och jag kunde inte neka framför Adrian och hans vänner.
Jag kände hur det isade i hela kroppen när han kallade mig hora, knarkare, pundare, slyna, lögnare. Min blick var sänkt och hela rummet var tyst och jag kände alla hans vänners ögon iaktta mig, men inga av deras blickar brändes som hans och sved inte lika mycket som den örfil jag fick i nästan samma sekund som tystnaden. Jag drog efter andan, bad om ursäkt och tittade upp på honom under luggen, bet mig hårt i läppen för att inte börja gråta. Hans röst fick mig att rycka till av rädsla när han skrek och bad mig upprepa vad jag precis sagt. Jag sa förlåt ännu en gång och den här gången kom örfilen innan orden helt lämnat mina läppar. Jag stapplade bakåt, vimmelkantig av den hårda smällen. Han rusade fram till mig, tog ett stryptag om min hals och skrek samma sak igen om att han ville jag skulle repetera det jag nyss sagt. Förlåt. Den här gången var det ingen örfil, ett knytnävsslag träffade mig i ansiktet så jag handlöst föll bakåt och ramlade rakt genom glasbordet som stod framför soffan. Efter det minns jag inte särskilt mycket. Bara smärta. Han hade dragit upp mig i håret, sparkat mig i magen, haft sönder mina kläder, spottat på min blottade hud och upprepade gånger kallat mig hora innan han skulle avsluta allt med att tvinga mig ha sex med honom framför sina vänner. Jag föll in och ut ur dimman, försökte göra motstånd men jag hade verkligen inga krafter kvar för det. Hans vänner hade inte ens stake nog att göra något.

Jag kände hur ögonen brände, om det var tårar eller blodet som rann nedför mina kinder vet jag inte, men jag slutade streta och gav upp. Försvann in i mörkret och önskade att allt snart skulle vara över ...