Ni Kan Kalla Mig Kriss

Att vara tjej och leva i gängkulturen ärrar en på väldigt många sätt och många blir bedragna av fasaden.
Jag trodde att gängmedlemmar höjde sina kvinnor på pedestal och gav dem allt de önskade på alla sätt.
Vem har inte suttit och lyssnat på hiphopslängor där "G's" sjunger om hur de ger sina kvinnor diamanter som kompensation för att de har dåligt samvete över att de inte kan tillbringa så mycket tid med henne som hon vill ?
Kanske om man nu är en hiphopstar som låtsas och tjänar pengar på bra röst och bra historier, men i den riktiga undre världen fungerar det inte så. Det är så mycket tårar och så mycket slit bara för att klara sig igenom en månad åt gången. Vissa gånger går det bra men vissa gånger är det bara en massa slit i onödan från båda håll.

Vi tjejer förväntas att ta hand om hemmet, barnen, hålla allt flytande medans de reser och knyter sina säckar.
Men hur lätt är det när man är vilsen och han är allt du har att leva för i princip ?
Man bäddar ner sig i sängen, ligger och tröstäter och slänger i sig både en och två sömntabletter för mycket bara för att slippa tänka och känna den gnagande oron inom sig.

Jag försöker iallafall att låtsas som jag stänger av mina känslor när han är iväg men vem fan försöker man lura?

Om man älskar någon med hela sitt hjärta går man ju sönder när han inte är med dig.
Jag känner mig många gånger orättvist behandlad, lurad i vissa fall.
Har vänner som undrar vad jag egentligen får ut av att vara tillsammans med min kille ...
Han älskar mig och jag älskar honom, ibland räcker det .. Ibland inte.

Sitter dag ut och dag in i den här lägenheten och helt tappat motivationen av att leva för dagen.
Jag kan inte ens påstå att jag lever alls vissa dagar, det är bara samma sak hela tiden .. Sova, sova, sova.
All min energi lägger jag på honom för en stark man behöver en stark kvinna.

Men vad händer när jag är svag ?

Vissa dagar känner jag mig schizofrein för ena sekunden känner jag så och andra sekunden är det tvärtom.
Vårat förhållande är som en tornado, men när vi bråkar och jag säger stopp och går ut och ställer mig i snön i tårar och bara står utan något mål eller någonstans att ta vägen är det inte mycket mer att göra än att vända tillbaka.