Ni Kan Kalla Mig Kriss

Hans opålitliga temperament gav sig till känna allt oftare och mer intensivt än tidigare.
Allt oftare sågs jag med blåmärken som inte rikigt gick att sminka över och andra började visa sin oro. En dag fick jag ett telefonsamal från min kontaktperson på socialtjänsten. Han meddelade att de hade beslutat om att sätta ett LVU på mig (Lag om vård av unga). Jag blev ställd och han vädjade att jag skulle avslöja vart jag befann mig någonstans så de kunde hjälpa mig. Jag hade aldrig tidigare pissat positivt, de hade ingenting att gå på för att sätta ett LVU på mig förutom min mammas utsago. Deras påstående anledning var att jag hade ett destruktivt umgänge, självklart höll jag väl med om den biten för mig själv. Kunde inte med att berätta om min livssituation, i den här världen självömkar man inte och speciellt inte för soc. Innan vi la på sa min handläggare att om jag inte lämnade in mig frivilligt skulle de efterlysa mig istället, och så fick det bli.

Jag lyckades hålla mig undan polis och fortsatte bo i lägenheten med Linda, Greger och Adrian.
En natt när jag och Adrian hamnat i ännu en eldig konflikt gjorde jag vad jag kunde och rymde hem till en vän. Där sov jag i ett dygn och blev sedan tvungen att återvända hem för att han inte skulle vända upp och ner på stan och mina vänner, det var inte värt det.

Jag satt i bussen påväg till lägenheten, kallsvettades och vågade inte svara när han ringde.
Jag antog att han inte skulle vara hemma när jag kom, han sålde droger precis som jag och hade mycket att göra dag som natt. Jag svarade på honom när jag klev av bussen och han var inte glad. Han hade suttit och väntat på att jag skulle dyka upp hela dagen och jag visste mycket väl hur mycket pengar han förlorat på det. Magen drog ihop sig, svetten började rinna och jag var nära på att börja gråta. Nu kunde jag inte vända, bussarna gick inte så ofta härifrån och han stod och tittade på mig genom fönstret.

I trappuppgången hörde jag dånet av musik och människor, det var fest uppe hos oss som vanligt så jag kunde pusta ut en aning. Men där han stod och höll upp dörren åt mig rodde jag att hans blickar skulle döda. Han sa inte ett ljud när jag slank förbi honom in i hallen men när jag böjde mig ner för att dra av mig skorna fick jag en hård spark rakt i ryggen så jag flög med huvudet före in i väggen. Jag såg verkligen stjärnor och ingen annan hade reagerat på det som nyss hänt. Han drog mig in i badrummet i håret, tryckte upp mig mot kaklet och började dunka mitt huvud mot det samtidigt som han skrek på mig så salivet flög. Skyddade mitt ansikte så gott jag kunde, tryckte bort hans ansikte med mina händer och pressade in naglarna i huden. Han knäade mig så jag sjönk ihop och sedan haglade sparkarna över min kropp.

När han var klar gick han ut från badrummet och slog igen dörren.
Jag låg på det kalla golvet och försökte få luft, grät och svimmade av för en stund.
När jag vaknade kravlade jag mig upp från golvet och öppnade badrumsskåpet där jag hade gömt kokain, en massa smärtstillande och lugnande. Hävde i mig allt och kurade ihop mig på golvet igen. Låg där i ca 3 timmar då dörren öppnades och han kom in igen. Han lyfte upp mig i sina armar, satte sig med mig på toalettstolen och vaggade mig fram och tillbaka samtidigt som han smekte mitt hår. Han sa att han älskade mig, därför gjorde han så.

Mitt hjärta slutade slå den natten.

Han fick hålla igång mig hela natten och dagen efter började allting om igen.

Då lämnade jag honom så fort jag hade chansen och kte hem till min mamma.
Dagen efter vaknade jag av att polisen var där för att hämta mig.