Ni Kan Kalla Mig Kriss

Min mamma visste inte vart jag var, inte heller min syster. Jag hade slutat svara på deras samtal för länge sedan. Jag isolerade mig, med folk jag då ansåg vara mina vänner och fortsatte med mitt självdestruktiva beteende. Men jag hade gått ut på fältet igen, för jag behövde pengar. Socialtjänsten beviljade mig ju inga pengar eftersom de inte hade min nuvarande adress och eftersom det florerade mycket droger i just den här lägenheten kunde jag inte heller röjja vart jag bodde någonstans. Jag satt fast och det spelade ingen roll om jag knappt hade några krafter kvar, jag måste ju leva och pengar ramlar ju inte framför fötterna direkt. Så det var bara att bege sig in i dimman.

Linda,Greger och jag hade suttit inne på en lite halvunken bar under kvällen.
Jag behövde en drink och sedan skulle vi bege oss hem för att sova, men så blev det inte.
Vi stannade till på en hemmafest, det skulle bara bli en kortis för att träffa en köpare. Väl där träffade jag på lite gamla vänner och en man som satt i en soffa längst bak i rummet synade mig med blicken. Jag slängde en blick på den söta blondinen han hade armen runt och innan jag hann blinka låg hon på golvet. Jag flinade och mötte hans blick igen, skakade på huvudet och vände mmig mot de andra igen. Dröjde inte lång stund innan jag kände hur någon tog ett grepp runt min arm och viskade i mitt öra "är inte du den tjejen som var med om den där olyckan och låg på sjukhus ett bra tag"? Jag drog snabbt åt mig min arm, blängde på honom och sa att det inte angick honom, han kunde gå tillbaka till den stackars blondinen som satt ensam kvar i soffan och tittade försynt på oss. Han skrattade högt och fortsatte prata med mig, han ville veta vem jag var och vad jag gjorde där. Blängde på honom surare den här gången och bad honom sköta sitt och lämna mig ifred. Jag drog på mig jackan och gick ut med Linda och Greger hack i häl. När vi väl kommit hem ringde Gregers mobiltelefon och han räckte över den till mig. Vi hade inga gemensamma vänner då han lätt var 10 år äldre än mig, men rösten i luren var bekant. Han sa "vi träffades på festen innan, är påväg hem till er nu, glöm inte vad du lovade mig" han avslutade samtalet med ett hånskratt och sen var det tyst. Greger sa att det var hans kusin som var påväg och jag frågade surt vad han lovat för jag hade då fan inte sagt något, så bäng var jag inte.

Efter en kvart vällde det folk in i lägenheten och självklart var det killen på festen som ställde dumma frågor som hade ringt. Jag satt och rökte på min cigarett framför tvn och besvärade mig inte ens att titta på honom när han satte sig i fotöljen snett framför mig. Han flinade och frågade varför jag var så tyken, han tyckte att jag borde komma och sätta mig i hans knä istället. Fortsatte att röka på min cigarett och sa åt honom att åka hem, här skulle han inte ha något att hämta ändå. Reste på mig för att hämta vattenflaskan som stod på bordet och han såg sin chans att dra ner mig i sitt knä, han flinade hånfullt när jag sa åt honom att släppa och hans vänner likaså. När han efter andra uppmaningen inte släppte taget tömde jag vattenflaskan över honom. Han flög upp och vrålade att jag inte visste vem han var och hans vänner blev tysta. Han skulle inte tro att jag brydde mig om vem han var överhuvudtaget, vad skulle han göra? De andra lämnade rummet och det var bara han och jag kvar. Han berättade han han fastnat kraftigt för mig och att han på ett eller annat sät skulle ha mig. Varken jag ville eller ej, han kunde ju alltid försöka.

Detta blev början på en mardröm utan dess like, med våldtäckter, misshandel, överdoser och paragraf 12 hem . Kommer skriva mer ingående om detta i mitt nästa inlägg.