Ni Kan Kalla Mig Kriss

Det är många hemligheter jag bär på, en av dem är att jag nästan gifte mig för pengar. Det är vanligare än man tror, men det höll också på att kosta mig livet. Pengar är inte allt.

50.000 kronor är inte mycket pengar för att sälja sig själv, så ser jag det.
Han var bara 2 år äldre än mig och kunde inte prata svenska så bra, tur att min arabiska var någorlunda på den tiden. Vi blev rätt goda vänner och hans familj var väldigt uppskattande och snälla mot mig för att jag var villig att hjälpa honom att stanna. Vi var på två möten hos migrationsverket och allt gick skitbra, precis som vi hade planerat det. Alla papper ordnades och snart var det bara giftermålet kvar att fullborda. Jag blev mer och mer osäker ju närmare datumet vi kom och när vi en dag var hemma hos hans familj för en stor släktmiddag släppte han bomben. Han gick ner på knä och friade på riktigt och förklarade att han hade blivit förälskad i mig! Vad skulle jag göra nu? När hela hans släkt satt där och klappade händer och var helt till sig. Jag blev tvungen att spela med såklart och en vecka efter det så hade vi en förlovningsfest på hans födelsedag i en stor lokal med mycket folk och god mat.

Dagen innan vi skulle gifta oss satt jag inne på en bar tillsammans med hans kusin och pratade.
Hävde i mig den ena redbullvodkan efter den andra som jag spätt med kokain och ville verkligen bara försvinna rakt genom jorden. Jag ville ju bara hjälpa en vän i nöd, men hela den här cirkusen hade spårat ur och jag blev tvungen att sätta ett stopp för detta innan det var försent. Nu tänker ni säkert att jag faktiskt får skylla mig själv och kanske borde tänkt på detta tidigare, men hade ni varit där hade ni förstått. Jag behövde pengarna, allt skulle ju bara vara på papper! Men nu blev hela familer involverade och jag visste varken ut eller in. Så där satt jag och snurrade på min förlovningsring och väntade på att han skulle komma och plocka upp mig efter han slutat jobba på familjens restaurang. Klockan var runt ett när han kom för att hämta mig och jag frågade honom om vi inte kunde åka någonstans för att äta, jag behövde verkligen prata. Han förstod att det var något som inte stämde i mitt tonfall och såg sammanbiten ut. Jag lättade mitt hjärta och sa att jag inte kunde fullborda detta, det hade blivit för mycket.

Efter den kvällen vaknade jag upp på sjukhus där jag låg nästan en månad.
Vill inte gå in på direkta detaljer som kan röja min identitet, men jag hade kraftiga skador och läkarna trodde inte jag någonsin skulle kunna gå igen.

Jag var nära på att bli hedersmördad - Om inte han fick mig, skulle ingen annan heller få det.

Att "smutsa" någons heder är inte något man leker med ...