2013-03-05
 00:37:38

Nu är väntan över

 
Jag sprang så fort att mina lungor värkte och vinden piskade bort mina tårar

Det var en extremt dålig dag, mitt humör var inte på topp vilket det oftast aldrig är när jag vaknar. Då var det dags igen med en ny dag med värk, smärta, tankar, funderingar och förhoppningsvis vid slutet av dagen, ett leende, en värmande kram, en kyss, en förhoppning. Känslan av att inte vara ensam med sig själv längre. Jag hatar att vara ensam med mig själv, för det är då som giftiga tankar kryper in under hunden på mig. Vet inte vad som hände den dagen men jag kände från att fly från mig själv så jag sprang till spårvagnen med tårarna forsande. Visste inte vart mitt mål var eller vad det var för fel på mig. Jag tror det här med "väntan" på operationen för hjärntumören tär på mig något så fruktansvärt. Jag svarade inte i min telefon när killen ringde, ville bara försvinna, vara borta för en stund. Men varför inte bara säga det? Förstår inte vad det är med mig ibland. Min kille hämade mig tillslut och jag var ett vrak men han gav inte upp på mig, han kämpar för oss båda när jag rasar.
 
Dagen efter kom posten och en kallelse till operationen.
Trodde jag skulle slippa detta eftersom det såg bra ut under ett tag men det ändrades fort.
Så om ca 2,5 vecka ligger jag på operationsbordet för att möta min framtid och en ännu större kamp.
Men det SKA gå den här gången också!
 
KrisS
 
 



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar:


Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!