Ni Kan Kalla Mig Kriss

Det gällde ett åtal som ska upp i rätten nästa månad och jag kände hur den isande klumpen växte sig större och större i min mage. Det här kan inte hända, det här FÅR inte hända. Kände hur luften sakta pös ur mig och jag blev alldeles matt. Jag frågade honom vad det handlade om, men han hade inte en aning. Hur kan man inte veta? Jag får väl hoppas på det bästa, han är ju inte häktad så får väl trösta mig med det sålänge. Jag hatar känslan av att veta att jag ska på hans rättegång men ovissheten om vad som ska hända, vad det gäller .. Dödar mig. Förr eller senare hade väl detta hänt ändå, men man har satt på sig skygglappar över ögonen, gått rakt fram och hoppats på det bästa bara. Nu sitter jag hemma med en huvudvärk och kroppen darrar som ett asplöv. Vaför? Avis såklart ... Det var inte lika lätt som jag trodde att lägga av med Benzo. Mår illa, är yr, måste lägga mig ner. Sådär ...