Ni Kan Kalla Mig Kriss

Stegen jag hör, fötter som rör sig i lägenheten på nätterna är inte verkliga

Det känns som någon tittar på mig, ser skuggor på väggarna och hör viskningar men  när jag ser efter är det borta. Jag sa att jag hade släppt taget om honom, jag vände bladet och stängde dörren för känslorna som fanns där. Jag blundade medans jag höll emot och tårarna började rinna. Jag vågar inte släppa in någon annan för det gör för ont, jag har försökt men det slutar bara med att jag sårar någon ännu värre. Så fort jag försökte släppa in Niklas så var det Adrian jag såg istället. Hur ska han kunna tävla för att vinna över ett minne som bara är mitt? Hur ska han kunna slåss mot någonting han inte kan se... Det var två av oss men känns som tre. Ibland önskar jag att hans spöke kunde låta oss vara men jag är alldeles för djupt ärrad. Adrian var allt jag någonsin ville ha, men jag måste försöka släppa taget för du hemsöker mig.. Jag sa till Niklas att han var borta, att jag hade gått vidare men varför känner jag fortfarande hans ögon på mig. Osynliga kedjor som håller fast oss i smärta. Niklas har bett mig att be Adrian att släppa taget om mig. Han har bett mig att gå vidare och liva i nuet som var vårt, men jag klarade inte det. Ibland när han ser på mig så är min blick någon annanstans, som om jag såg någon som han inte ser. Jag valde att ge upp det här kriget nu för jag orkar inte kämpa mer. Väggarna kryper närmre och jag kan inte andas.

Det finns ingenting att göra

Niklas var den man jag träffade efter jag valde att bryta förlovningen med Adrian i höstas. Var det för att slippa vara ensam, var det en tröst att ha någon att läka ihop med, eller var det bara hans charm som fick mig att ge vika... Vi har träffats i 7 månader, inte heller en duvunge och det har varit många vändor med både ambulans och polis. Drogerna förgjorde oss båda tills jag vaknade upp en dag och sa stopp, det är nog nu. Vi gjorde slut o sen ville han ha mig tillbaka och jag ställde ett krav. INGA droger, vill han droga kan han göra det jag kan inte ändra en annan men ha ändå den respekten mot mig att hålla sig undan när han håller på. Inga droger i mitt hem, och inga påverkade människor är välkomna då jag vet att jag kommer falla tillbaka. Han lovade och svor på att aldrig utsätta mig för det. Men i förrgår hittade jag verktyg (till sprutor) inne på min toalett och han blånekade att han skulle gjort något.. Där satt han hög som ett hus och ljög mig rätt i ansiktet. Har jag verkligen fel i allt, helt på riktigt ... Jag orkade inte kämpa mer, jag slängde i mig massa benzo och vin.. Sen blev jag förbannad på hela världen inklusive mig själv så jag gjorde illa mig själv... Tydligen det ända som hjälper ibland..